Gränslös Lust.

Lusten har väl ingen gräns 
I den är vi helt överens
Lusten gör en aldrig mätt
Mer, mer önskas vitt och brett.

Lusten manar på kreativiteten 
Ur den föds många goda arbeten
Lustfullhet av glädje flödar över
Den känslan alla människor behöver.

Lust, ett lustigt uppiggande ord
Rent av aptitretande vid matbord
Ingen vill göra något utan lusten
Den liksom, ger kicken till dusten.


Göranden och Låtanden.

Skriva, läsa och åter skriva
Med  penna  förbli  den  aktiva
Fodrar  tankekraft  plus  inspiration
Att  på  hjärncellerna  få  rotation.

Det  aldrig  sinande  flödet
Uppammar  det  moraliska  stödet
Människors  göranden  och  låtanden
Tecknas  ner  i  många  utlåtanden.

Koncentrerad  form  utgör  dikt
Kan  läsas  nu  eller  på  sikt
Av  van  eller  ovan  poet
Skrivs mer eller mindre diskret.


Tänkt Om Tankar.

Tankeläsning, är ej alla förunnat
Tankelösning, kommer när länge grunnat
Tankelögning, därefter är Dina tankar rena
Tankefägring, Du har vackra tankar vill jag mena.
Tankesökning, när du letar fram det bästa
Tankeförökning, då tänker Du även på Din nästa

Tankar, ska man ta vara på
Tankar, kan vara både stora och små
Tankar, är som drömmar vi har
Tankar, kan vara så väl frågor som svar
Utan tankar, kan vi inget uträtta
Utan tankar, har vi ingenting att berätta.
Tanklöst, genast för detta, punkten sätta.


Tillgång och Efterfrågan.

Tillgång och efterfrågan, i stort styr våra köp
Annons, lockar, pockar, ropar: ”Kom o köp!”
Till de som ropar högst, kan bli misstänksam
Kan dessa utbud motstå, är ytterligt sparsam.

Tillgång och efterfrågan, synkroniserat beteende
Men slutligen, onekligen beroende av vårt seende
Skadar absolut inte, att göra sin egen granskning
Kanske upptäcks där o då, nån med förvanskning.

Tillgång och efterfrågan, men på begreppet vända
Fråga först, inte tillhanda, i nästa vecka, kanhända
Ofta säljs varor till nedsatt pris, som jag ej behöver
Handla då, allt är överpris, så jag står helst över.


Komma Till Sin Rätt.

Göra, ja rent av tillföra, ett så kallat plagiat
Ingenting från egen källa, får ta till surrogat
Det dräller ju av kopior runt om i världen
Endast originalen, garanten för äkta värden.

Kopior är kopior, blir aldrig någonting annat
Kan accepteras, trots på kopia-stadiet stannat
Originalen i skymundan, hitintills oupptäckta
Ibland verkar de slumrande, må då bli väckta.

Det originella må förstärkas, komma till sin rätt
Är äkta till minst hundra% enligt mitt räknesätt
Hur kan jag komma fram till denna slutsatsen?
Bara rara, fina, genuina, får erövra bästa platsen.


I Ädel Odling.

Ibland undrar jag, hur dum får man va
Finns en övre gräns, för vad känns blaha
Hur mycket kan tänjas på egna toleransen
Innan det sunda förnuftet tar överbalansen.

Klokheten, växer inte på träden, den
Men tillkommer i ädel odling av kärleken
Dumheten är en avart, ej vettigt odlingsbar
Liksom ogräset, ändå växer, håller sig kvar.

Vad kan göras åt detta på lokal nivå?
Först må lägga sig i vinn om, att förstå
Ett förstånd som brukas, är i utveckling
Inser dumheten, påbörjar dess avveckling.


*Detta Är En Vals*

Hur är det egentligen med animation
Den försvarslöses injicerade ammunition
Undrar om, är den tidsbegränsad motivation?

Somliga är så vidunderligt bra på att animera
Rörlighet åt stelbenthet, får trasigt att fungera
Om sin färdighet, likväl urusla att deklarera.

Hur som helst, vem som helst, kan icke helas
Allra värst är, då och där, mackapärer som felas
Tyvärr, animation via automation, kan ej tilldelas.

Sparsamt omtalad, bara ibland, till o från inte alls
Animation är en prestation, åt tystlåten ger hals
När spelas upp, så tror många *detta är en vals*


På Glömskans Bana.

Svårt att komma ihåg, men lätt att glömma
Mänskligt drag, av förekomsten att döma
Så länge som bara drabbar egna personen
Blir omgivningen lidande, tär på relationen.

Allt som görs rutinmässigt, av gammal vana
Upplagt för att komma in på glömskans bana
Bekänna sina misstag och be om överseende
De flesta känner igen sig, i ett dylikt beteende.

Glömskan slår till, då är som minst medveten
Helt plötsligt befinner sig, mitt uppe i smeten
Både yngre och äldre, tappar minnet då och då
Fast av skilda orsaker, tanklöshet vanligast ändå.

Så kallad Glömstedt, omedveten om hjärnsläppet
På sina verksamheter, fullständigt tappat greppet
Först glömmer, sen förtiger, sina egna svagheter
Glömma bort fadäser, rena rama välgörenheter.


Mitt Sätt Att Se.

Först kommer de fasansfulla momenten
Sen ska beskrivas, införas i dokumenten
Sist missgärningarna fastställa i monumenten.

Men får, för allt i världen, aldrig glömmas
Efter långa förhör, förövaren ska dömas
Med ett uppfört monument, ej gömmas.

På mitt sätt att se, så är dörren stängd
Hur öppna, ovisst på vilken sida hängd
Stanna inne, går inte ann, i tid och längd.

Tänker på, hur går de drabbade vidare
Ständigt påminda, mår säkert inget vidare
Åren går, gör ändå perspektiven allt vidare.


Må Icke Störas!

Den som vill vara i fred, må icke störas
Sinnesron obefintlig, något måste göras
Omständigheter, ofta inkräktare nummer ett
Inget att ta på, eller är det kanske nåt förbisett.

Då lyckats få arbetsron, men ingen inspiration
Vad nu göra, möjligen en viss typ av rekreation
Ett välmående, vilken återskapar min goda energi
Kommer sen på bettet igen, vad kan då bättre bli.

I denna dikten, skall verkligen på intet klaga
Nej, som det nu är, på sitt egna sätt behaga
Alla sagor sägs ju ha,  gott och lyckligt slut
Varför frångå detta, i mitt påhittade konvolut.