Eget Godtycke.

Många finns som kan bluffa
Desamma, bra på att åt sig ruffa
När sanningen är utesluten
Går ej att lita på besluten.

Bluffsamhälle i mångt och mycke
Där alla går efter eget godtycke
Förnuftet undanträngt  eller bortlagt
Ytterst  lite av det sunda, blir frambragt.

Vilseleda, bedra och bluffa
Gör flera än bara de tuffa
Dagen, Du blir känd att göra så
Är Du  ej någon person, att lita på.


Slutlig Inventering.

Galenskapen, ändlös mig  syns
Snart inget annat i vår värld inryms
Förbud att äta kött som är friskt
Men tillåts röka och kröka med högrisk.

Ej  det minsta likt  från  födseln
Inte ens vad gäller avfallet, gödseln
Dopning har ej med dop att göra
Är menat att inifrån vår kropp förstöra.

Försvaret har översjö på materiel
Men underskott i budget och mänskligt klientel
Där finns ingen att anfalla eller försvara sig emot
Ty alla, vad vi än gör, sitter i samma båt.

Barnen i skolan lär sig kanske mer än jota
Men okunskapen kan ingen bota
Sjukvården ska vi inte tala om idag
Sjukhus kan utveckla, nya åkommor slag i slag.

Grannar vet ej längre om varandra
De föredrar att skilda stigar vandra
Skulle de mötas nån gång apropå
Tja, vad kan  vi  prata  om  då?

Kyrkan  tappat  förmågan  att  lyfta  upp
Inget  håller  måttet, då granskats under lupp
Stackars  präst,  undrar vart  tron  tagit  vägen
Böckernas bok, är Guds ord eller månne sägen.


DE SOM VET.

Visst finns det ting att rosa,
Men ännu mycket mera att risa
Ingen kan gilla hur vår värld ser ut
Tanken finns, ”är den på väg att ta slut?”

Pendla mellan förtvivlan och hopp
Inträffar nåt bra — på det sätts stopp
Något uttalas fast annat menas
Hur kan det med sanning förenas.

Allt går nu på lösa boliner
De styrande förställer sina miner
Ljuger om, att allt är så bra
Nej, såna ledare vill vi ej ha.

Trängda in i politiska hörnen
Faller gör den ena efter andra koncernen
Ekonomi ska vi inte tala om
Falska noteringar i nyheterna tumlar om.

Så illa det nu kan bli, säger de som vet
Grottekvarnens människor,  ser inte av det
Dags för länge sen att vakna
Sunt förnuft alltför många sakna.

De flesta låtit sig ledas i band
Så ligger det till i allas land
Felen, dom rättas med andra fel
Den trasige är långt ifrån hel.


Efterlysning.

Efterlyser den  barmhärtige  samariten
Chansen  att  finna  honom  är  nog  liten
Behovet av denna person är stort
Mycket förväntas av barmhärtighet bli gjort.

När  någon  ser hur annan  lider  nöd
Då  behövs  han  där, att ge sitt  stöd
På flera områden i vårt samhälle
Saknas ett tryggt och medmänskligt ställe.

Samariten kanske tillhör flyktingars skara
Och själv är den som illa fara
Eller går han bara förbi den nödställde
Som om hans barmhärtighet ej längre gällde.

Idag har många råkat ut för banditer
Fått ligga kvar, dö av sina sviter
Men liknelser av detta sedelärande slag
Nödvändiga är att upprepas dag efter dag.

 Samariten, prästen eller leviten
Till vem kan man nu sätta liten.
I framtiden må alla vara likvärdiga
För det goda livet, i paradiset  färdiga. 


Sopor Under Mattan.

Nu händer saker av bara attan
För stora att sopa under mattan
Så uppenbara fel och brister
Storfinans i upplösning, många jobben mister.

Passande ord för nutiden är ’kris’
Råder mera full storm än lätt bris
Den som ej börjat ifrågasätta
Kan sällan något felaktigt tillrätta.

Man ska ej ideal och löften svika
Störst är den faran för de rika
Den som själen till salu haft
Har missat livets egentliga kraft.


Inre Trädgård.

Människors inre trädgård
Givits lite eller ingen vård
Världen har fått oss att tro
Det yttre är viktigare, ta det med ro.
Ansiktslyft, fettsug och make-upen,
Sätts ofta under luppen
Medan inre skönhet och miljö,
Vanvårdas, håller på att dö.

Vi har tränats att sluta tänka,
Egna livet bortskänka
Medgörlighet är vad samhället önska,
Åt folket, kan pålagorna grönska.

Vår inre trädgård skall vårdas väl   
ty där bor och lever en själ
Den var ämnad som ett paradis
Rent och vackert på alla vis.

Rensa upp i livsrabatten
dra in ren luft och friskt vatten
Ställ skyddande änglar som vakt
Så behåller Du paradiset intakt.


Hårfin.

Nutida — icke-frisyren, kan inte kallas hårfin
Sägs vara mode, där alla åldrar vill passa in
Inget besvär, att denna modetrend anamma
Påfund av nåt ljushuvud, följare gör detsamma.

Alltför många döljer sin skönhet, bakom hårdraperi
Verkar inte bry sig, på hårsnåret, så svårt att få pli
Må det snart bli modernt igen, levande välskött hår
Kanske får vi se en rejäl uppfrissning, redan nu i vår.

Varför ska ett mode lyfta fram, det mindre sköna
Att streta emot och protestera, sig knappast löna
Allt har ju sin tid, då med jeans blir till trashanken
Köpa vad redan är förbrukat, skräms av bara tanken.
Detta är vad jag tycker och tänker om modebranschen.


Många Järn I Elden.

Med många järn i elden, vill ha mycket gjort
Vad ska prioriteras, risken blir, mycket ogjort
Kanske är, liksom talet om, ute i ogjort väder
När kommer till kritan, finns inget gjort väder.

Kan ju leka med tanken, skapa vad passar alla
Inget klander, ingen klagan, i tycket faller alla
När det nu ska bli så bra, vad snackar vi om då
Kommer sedan på, bara i tankarna, kan göra så.

Det där med järn i elden, är jobbet för smeder
De flesta av våra ordspråk, ej till nutiden leder.
Faktiskt ganska bra ändå, ta till för de ordfattiga
Kan va kluriga, tänkvärda, ibland lite svårfattliga.


Kan De Samsas?

Politiska vildar, troligen osäkra på vad dom vill
Och inget parti, passar de in i, än mindre höra till
Undrar om, på allvar kan vara kvar, i vilt tillstånd
Kanske behöver tämjas, få sitt eget parti till stånd.

När de bedöms som vildar, ska så klart uteslutas
Av princip, otrohet bör straffas, sedan förskjutas
Kanske är till nytta, röra om i politiska smeten
Troligen några som sällar sej, sväljer förtreten.

Vem vet, snart skapas för motståndare, institutioner
Där ska de minsann, lära sig sitta stilla på lektioner
Undrar, blir det bättre att fösa ihop, vilda med tama
Kan de samsas? samarbeta, därtill är de helt ovana. 


Låta Dom Självtorka.

Inga tårar i världen, mot krislägen, hjälper
Men med säkerhet, egna projekten stjälper
Möjligen kan gråten, lätta på känslotrycket
Känslan, otursförföljd, hjälplös i liv-stycket.

Inga tårar, löser problem, bäst låta dom självtorka
De kommer när inga utvägar syns, ej längre orka
Försöker att hålla tillbaka, vid offentliga tillfällen
För all del, låt gråten hållas, på ensamma ställen.

Inga tårar, får lämnas otorkade, vid köldgrader
Risken finns, kan bli till istappar, i långa rader
Hjälper inte att gråta över spilld mjölk, har sagts
Den kan torkas upp, svårare vad till tårar bragts.