Första Bästa Tillfälle.

Vad tillfälligtvis är, ej långvarigt
Lika fort tillfälle kommit, har farit
De goda passa på, ta tag i
De sämre låta passera, gå förbi.

Vid första bästa tillfälle agera
Just detta kommer aldrig mera
Avgörandet har mottagaren, så klart
Om rätt eller fel, snart uppenbart.

Tillfälligt arbete ger obalans
Görs, därför inget annat fanns
I tid och längd på osäker grund
Utvecklas ingen människa, fri och sund.

Opassliga tillfällen uppstår då och då
Både kropp och själ, kan illa må
Kanske i stället för nåt ännu värre
Med jämförelse, opassligheten smärre.

Tillfälle — Möjlighet — Situation
En går — annan avstår — gå till aktion
Någon däremellan känner sig kluven
Det sägs ju, att tillfället gör tjuven.

Att smida medan järnet är varmt
Sådant tillfälle är visst och sant
Kallnar järnet är chansen borta
Tillfällena i tid räknat, är korta.


Rättmätigt Fått.

Avundsjukan är en förfärligt otäck farsot
Den Svenska värst, på tal om vilken sort
Om någon, för just den har råkat illa ut
Blir varse vad den handlar om, punkt slut.

Den Svenska avunden, känd och etablerad
För ingen av oss okänd, då presenterad
Min undran är stor, vad på, detta beror
Förnöjsamheten utrotningshotad, jag tror.

Varför missunna någon vad rättmätigt fått
Alla må väl leva lyckligt med sin egen lott
Att se med oblida ögon, på nästans framgång
Syns leda till medmänsklighetens bortgång.

Avundsjuka ögon ser, som tycks från underläge
Egot vill så gärna ha, vad någon annan ägde
Ser bort från gånger, då själva var avundsvärda
I Ödmjukhet tacka, för allt det eftersträvansvärda.


Ny Syn på Gammalt.

Inte en dag utan nya perspektiv
Både för enskild och i kollektiv
Ny syn på gammalt, sen må förkastas
För handlande i okunskap ska ingen lastas.

Godtrogenhet har blivit en fälla
De som ej ifrågasätter, mer dumma än snälla
I ett samhälle på lögner byggt
Vem kan där leva väl, ha det tryggt.

Vad tiden lider allt längre och värre
Ingen av skadorna man kalla smärre
Vem ser ljusning som ger hopp
Jo,  med tro, på allmaktens belägg och stopp.

Ju flera perser ett liv genomgår
Desto mera av sina medvandrare förstår
Människor som drabbats på likvärdigt sätt
Därav sin samsyn och gemenskap förberett.

Igår nedbrytande dag för en vän
Tiden läker sår, fast kännbart ärrar dem
Om någon i ärrade känslor börja riva
Alla gamla oförrätter kan återuppliva.

Ingen kan åtgärda vad skedde i går
Men ta hand om var dag, innan den går
Och morgondagen sen, va öppen inför
Medvetet tänka på, vad en säger och gör.

Ingen Är….

Ingen är sin ålder eller sina känslor
Inte ens våra av och ökända rädslor
Vi är bara vad vi rakt o ärligt står för
Då vi öppet, tydligt visat, vad går för.

Ingen är sin så hastigt påkomna åsikt
Därpå, ej baseras bör, något på sikt
En inverkan, så kallat sidoseende
Mer än tror beror, av annans beteende.

Ingen är, det han inte med vilja kan vara
Att jämt o ständigt, protestera och förklara
Leder ingen vart, men skapar split och kiv
Kanske förloras kursen, på våra egna liv.


Ger och Ger och Ger.

Snåla mot andra, i tysthet mot Dig själv
Troligen fallit ur flödet, på livets älv
Den som ger och ger utan förbehåll
På så sätt få ännu mera, från flera håll.

Ge och ta emot, det medmänskliga flödet
Vems tur, Din eller min, i vår tur står ödet.
I all enkelhet, rättmätigt allom tilldelas
Vad oss tillkommer, utan att förfelas.

Den som är givmildheten personifierad
Blir tillgodosedd, känner sig privilegierad
Egentligen lättare att ge, än att ta emot
Tänk efter, mottagandet är givandets rot.


Ett Välsmakande Äpple.

Tankeexperimentens tidevarv är nu över
Välbetänkt agerande, hädanefter behöver
De där experimenten, som ej slår väl ut
Ta om från början eller ha det som förut.

Tänk på allt, som ska testas och prövas
Försökskaninerna är vi, då ska utövas
Medel kan va bäst i test, så fel i praktiken
Biverkningar vänder upp o ner på logiken.

Troligen bäst, låta naturmänniskan ha sin gång
Känner på sig, lyssnar inåt, är hennes jargong
Ingen kan väl känna min kropp, bättre än jag
Lever ju med den, i densamma vareviga dag.

Hört sägas: ”Ett välsmakande äpple om dagen
Håller doktorn borta och välmående i magen”
Detta skall nog tas, med en rejäl nypa salt
Ryktesvägen, kan man ändå inte, tro på allt.


Eget Godtycke.

Många finns som kan bluffa
Desamma, bra på att åt sig ruffa
När sanningen är utesluten
Går ej att lita på besluten.

Bluffsamhälle i mångt och mycke
Där alla går efter eget godtycke
Förnuftet undanträngt  eller bortlagt
Ytterst  lite av det sunda, blir frambragt.

Vilseleda, bedra och bluffa
Gör flera än bara de tuffa
Dagen, Du blir känd att göra så
Är Du  ej någon person, att lita på.


Slutlig Inventering.

Galenskapen, ändlös mig  syns
Snart inget annat i vår värld inryms
Förbud att äta kött som är friskt
Men tillåts röka och kröka med högrisk.

Ej  det minsta likt  från  födseln
Inte ens vad gäller avfallet, gödseln
Dopning har ej med dop att göra
Är menat att inifrån vår kropp förstöra.

Försvaret har översjö på materiel
Men underskott i budget och mänskligt klientel
Där finns ingen att anfalla eller försvara sig emot
Ty alla, vad vi än gör, sitter i samma båt.

Barnen i skolan lär sig kanske mer än jota
Men okunskapen kan ingen bota
Sjukvården ska vi inte tala om idag
Sjukhus kan utveckla, nya åkommor slag i slag.

Grannar vet ej längre om varandra
De föredrar att skilda stigar vandra
Skulle de mötas nån gång apropå
Tja, vad kan  vi  prata  om  då?

Kyrkan  tappat  förmågan  att  lyfta  upp
Inget  håller  måttet, då granskats under lupp
Stackars  präst,  undrar vart  tron  tagit  vägen
Böckernas bok, är Guds ord eller månne sägen.


DE SOM VET.

Visst finns det ting att rosa,
Men ännu mycket mera att risa
Ingen kan gilla hur vår värld ser ut
Tanken finns, ”är den på väg att ta slut?”

Pendla mellan förtvivlan och hopp
Inträffar nåt bra — på det sätts stopp
Något uttalas fast annat menas
Hur kan det med sanning förenas.

Allt går nu på lösa boliner
De styrande förställer sina miner
Ljuger om, att allt är så bra
Nej, såna ledare vill vi ej ha.

Trängda in i politiska hörnen
Faller gör den ena efter andra koncernen
Ekonomi ska vi inte tala om
Falska noteringar i nyheterna tumlar om.

Så illa det nu kan bli, säger de som vet
Grottekvarnens människor,  ser inte av det
Dags för länge sen att vakna
Sunt förnuft alltför många sakna.

De flesta låtit sig ledas i band
Så ligger det till i allas land
Felen, dom rättas med andra fel
Den trasige är långt ifrån hel.


Efterlysning.

Efterlyser den  barmhärtige  samariten
Chansen  att  finna  honom  är  nog  liten
Behovet av denna person är stort
Mycket förväntas av barmhärtighet bli gjort.

När  någon  ser hur annan  lider  nöd
Då  behövs  han  där, att ge sitt  stöd
På flera områden i vårt samhälle
Saknas ett tryggt och medmänskligt ställe.

Samariten kanske tillhör flyktingars skara
Och själv är den som illa fara
Eller går han bara förbi den nödställde
Som om hans barmhärtighet ej längre gällde.

Idag har många råkat ut för banditer
Fått ligga kvar, dö av sina sviter
Men liknelser av detta sedelärande slag
Nödvändiga är att upprepas dag efter dag.

 Samariten, prästen eller leviten
Till vem kan man nu sätta liten.
I framtiden må alla vara likvärdiga
För det goda livet, i paradiset  färdiga.