I Långa Banor.

i-langa-baner

Tilltufsad, men flyger ändå, likt staren
Just nu, känns rätt illa medfaren
Utrustad med vilja av obändiga slaget
Då rubbas ej cirklarna i första taget.

Det behövs kämpaglöd och framtidsanda
Om i rätt tid på rätt plats ska landa
Så har det helt vist tänkts och planerats
Längs vägen mången milstolpe passerats.

Dagarna kommer, används och förgår
Staplas i långa banor, blir till år
Men om väntetider används väl
Då finns för klagan inga skäl.


Litet Bidrag.

litet-bidrag

Ett ögonblick, vad gör det, just ingenting
Jämfört med alla stunderna omkring
I stort, betraktas som snabbt o snarast
Önskas långvarigt, om upplevs rarast.

Ett ögonblick, vanligt uttryck att ta till
Då just nu o här, varken kan eller vill
Det som nu är, går i hast över till nästa
Fast, ge sig i kast, ta ut mesta av det bästa.

Ett ögonblick, litet bidrag, utdrag i nutiden
Rätt använt, kan göra skillnad för framtiden
Med våra väntetider, så tydligt är förknippat
Spelar ingen roll, förutsett eller helt otippat.


Smäktande Musik.

smaktande-musik

Med smäktande musik i mitt öra
Och i blickfånget skön orkidé
Kan om något känslorna beröra
Harmoni mellan känna, höra och se.

Detta tillstånd, för själen sån lisa
Också för kroppen är självklart
Samstämmigt sjunger de sin visa
Får därmed på livsandarna fart.

Oberoende av årstid utanför min ruta
Regn eller solsken, kvittar lika
Av beskrivna läge, behagligt njuta
Vi med dylika tillgångar är då rika.


All Sköns Nyttigheter.

nyttigheter

Varför — så långt som till bristningsgränsen
När tillräckligt utrymme finns i existensen
Relationer så väl som religioner har gränsland
Rörelsefriheten där, upplevs begränsad ibland.

Varför — röra sig, i och utmed ytterligheter
Inre regioner finns, med all sköns nyttigheter
Ta  till vara — vad Du har — där Du står”
Lev upp till detta — utmaning som förslår.

Varför — i gränstrakterna sig uppehålla
När bäst och tryggast är i hemmets fålla
Titta över hos grannen, fast då tillfälligtvis
Men veta var en hör hemma, naturligtvis.

Varför— detta frågvisa retsamma lilla ord
Ur nyfikenheten uppkommit, är tillgjord
Om begränsningarna även görs i ordvalen
Underminerad blir då — hela grundvalen.


Gudomligt Utbyte.

utbyte

 Kärleksord , ytterst små när de ses
Men de största, då i uttalande ges
Gudomligt utbyte, få stort utav smått
Underbart, den extra gåvan i livet fått.

Kärleksord, upplyftande att lyssna på
Lika härligt givande är — som att få
I vänskapen helt enkelt oumbärliga
Både språket och samvaron förhärliga.

Kärleksord, inflätade i vardagligt tal
Vanemässigt sagda, dess verkan minimal
Uttalade, på samma gång innerligt menade
Uttryckligen, rätt i tid och rum förenade.

Kärleksord, kan ej sägas, skrivas för mycke
Alltid högaktuella — och  i allas vårt tycke
Tänk, så många fula ord vi kunde utfasa
I stället, på de vänliga, kärleksfulla kalasa.


Huvudet på Skaft.

på skaft

Huvudet på skaft — nyfiknas önskedröm
Få bra överblick — kan syna varje söm
Men huvudet har redan en förlängning
Ju längre hals, desto högre knoppställning.

Huvudet på skaft, ännu outforskat gebit
Vore nog bra, kunna förlänga hals, en bit
Då större yta att fördela halsinfektioner på
Vad gäller sjukdomar, halsen lång nog ändå.

Huvudet på skaft, Du kan ju sträcka på den
Kanske bli mera överseende och tolerant sen
Det finns många sätt, att på sin omgivning se
Vilken är den rätta, allra bästa, först måste inse.


Levande Ljuset.

levande ljuset

Levande ljusets låga mig lyckliggör
Tack vare lågan, detsamma levandegör
Men om ingen enda, nämnda låga tänt
Med mitt lyckliggörande då inget bevänt.

Levande ljuset, via sin ynka veke lyser
Betraktare, med gott mod, sitter o myser
Lågan med tågan har sin goda inverkan
Av brinnande intresse, stort uträttas kan.

Levande ljuset, symbol för självaste livet
Om tillåts falna, så klart blir det uppgivet
Det mesta i lågor brinner upp, i beskrivning
Ljus o veke självt, brinner ner, utan omgivning.


Lyftet till nästa fas.

lyftet

Jag lyfter mina ögon, vill se upp
Till detta, inget behov av lupp
Är alls inte uppseendeväckande
Bara att ge synfältets utsträckande.

 Jag lyfter mina händer, vill tacka
Åter igen har lyfts ur en svacka
Någon finns, som ser till mitt bästa
Så jag i min tur, tillgodoser ens nästa.

 Jag lyfter mina fötter, för att undvika
Uppsatta hinder, som får mig att svika
Påfarten till framtiden, i ständigt vägarbete
Där jobbas med sans och vett, i sitt anlete.

 Jag lyfter mina tankar, för att rena dem
Som nybadade, förfinade går alltid hem
Det väsentliga i livet må tillvara tas
Påbörjas i tankarna, lyftet till nästa fas.


Människoöden.

människoöden

Mina vänner är lika åldersfria som jag
Har andra värderingar än födelsedag
Människan där inuti finns, att se till
Våra olikheter varandra komplettera vill.

Med två helt likartade människoöden
Ingen ändra kan, på födelsen och döden
Det första talas gärna och mycket om
Det andra tigs i samma utsträckning om.

Ser vi så, enskilt, på någon utav oss
Helt unik, i särställning då förstås
Somliga i skön utstrålning begåvats
Tillsammans, en god samvaro utlovats.

Förstår så, vem jag är och vad kan tillföra
Inverka, påverka — medvandrare lyckliggöra
Gåvorna vi ger av glädje och generositet
Leder, verkar, på sitt sätt, för långsiktighet.


FREDSBUDSKAP.

fredsbudskap

Ett fenomen — denna dags upplysning
Tänt litet värmeljus som en belysning
Därav skapades guldskimrande gloria
Omkring Fredsduva, i skönaste historia.

Duvan, i sin uppenbarelse betraktad
I evinnerliga tider, varit eftertraktad
Den lyfter nu, syns tydligt och klart
Fredsbudskap i uppfyllande, underbart.

Åstadkommet av gemensam önskan, bön
Äntligen, alla de väntande får sin lön
Dag då drömmar, böner så uppfylls
Inre som yttre värld av glädje förgylls.

Torsdag morgon — alldeles vanlig dag
Upplyftande händelse, stort välbehag
Vill, upplevelsen, här och nu beskriva
Långt mera än symbolisk, sedan bliva.