I Prövningarnas Tidevarv.

Prövningarna kommer och avlöser varandra
För mej känns som, jag får fler än andra
Så klart, då får uppvisa vad vi går o står för
Hur annars veta, vad genomfört prov utgör.

Många är de som förfasar sig, fått sin prövning
Vad man än utsatts för, ta det som en övning
Provtagning görs ofta, syns liksom ideligen
Utläsning av resultatet, må vara gedigen.

Bättre än någon trott, är glädjande
Sämre, får komma igen, eftersläpande
Då klarat provet, med nöje godkänt
Bakom krönet, väntar nästa, nytt oanvänt.


Bara Farhågor.

Vad oroas vi för?
Det är ju bara farhågor
Därmed vi livslusten stör
Väntar svar innan ställt frågor.

Varför sparar och snålar vi?
Som om i morgon är viktigare
Dagen kan ju rent av utebli
Nuet är nu, inget långsiktigare.

Varför slösas tid och resurser?
Kanske på brist av de två
Sån hushållning, lärs ej på kurser
Sunt förnuft ska till, inget på måfå.

Vad gör oss blinda för reella värden?
Priser mest satta på en höft
På ytliga, synliga såsom flärden
Största värdet har, det vi inte köpt.

Vad gör oss okänsliga för känslor?
Finns de inte nära till hands?
Så jagande kan vara av rädslor
Att vi rent av missar bästa chans.


Egensinnigheten.

Egensinnig är väl inget klädsamt drag
Både egen o envis, kan det va ett anlag?
Kanske är det, vad man kallar själviskhet
Så här på direkten, kan ej få nån klarhet.

Egensinnigt, står på sig, tror sig alltid ha rätt
Strider om allting, på sitt alldeles egna sätt
Inte så lätt, ha att göra med en sådan person
Känner minsann ingen, som helst attraktion.

Egensinniga, håller fast vid sina egna synpunkter
Vad beträffar husfriden, allt för sällan så lugnt är
Vill helst vara sin egen, envist påstående dräng
Kan man ta bort såna fasoner, utan nåt gamäng.


Må Bära Eller Brista.

Det må bära eller brista
Ett risktagande, få eller mista
Ta chanser kan fullträffar bli
En annan gång, nitar i lotteri.

Livet är en balansgång på spång
Blir obalans i finans, sämre utgång
Helst balans i finans, debet o kredit.
Håller man kontroll, är lätt o ledigt.

Visst strävas efter, bättre liv än vi har
Undrar då, gör bäst av nuet, mitt svar
Kanske, ommöblera, ändå samma rum
Av inredning, stajling, har ej minsta hum.


Medan Tiden Lider.

Våra tankar är överfyllda med måsten
Många av dem släpps fria, särskilt posten
Ibland ger vi löften, men sällan dem hålla
Inte bra, förtroendet då svårt att behålla.

Tala om väder, som växlar dag till dag
Väderlekstjänst siar, för det finns ingen lag
Alla tycker, önskar olika, en regn andra solsken
Det blir som det blir, obesett, faller som gråsten.

Där finns ändå så mycket vi inte rår på
Står där liksom handfallna, vad göra då?
Vissa händelser, har ju sina givna väntetider
Långa eller korta, strunt samma, då tiden lider.

 


Konto på Minnesbanken.

Här sitter jag, tomma tankar likaså händer
Oplanerad dag, tomhet fylls, goda energier använder
Vissa dagar kan undra, vad ska jag ta mej till
Dessa timmar, ett bra motto, att göra vad jag vill.

Här sitter jag, tar en fundering, vad är livet
Vid detta laget, har lärt, ta intet för givet
Nutid kallas nuet, kräver närvaro att leva i
Dåtid, konto på minnesbanken, må där förbli.

Här sitter jag, upptäcker små nära ting
Glädjande kunna förverkliga min aning
Stor tillgång, att få sitta här mitt i naturen
Omges av fågelsång, av vilda, fria djuren.


Lustrum I Mitt Hus.

Kom in till mej, bara en liten stund
Ta en paus och en fika, få en pratstund
Små så helt spontant tillkomna inviter
Uppmuntrar, inspirerar, angenäma visiter.

Kom in till mej, inget pjosk här, sägs va originell
Ta det som jag har det, inget annat utan gnäll
Varför låtsas va förnämare, finare än man är
Då spela teater, med en roll som ingen klär.

Kom in till mej, bli gärna kvar i flera dar
Håller till godo, vad jag för tillfället har
Inga konstigheter, men lustrum i mitt hus
Om lusten tappad, återvinns lustfullt lyckorus.


Himmelskt Hälsningsord.

(Frid)

Frid   i  hjärta,  Frid  i  sinne
Så  viktigt  med  frid  därinne
Frid  infinner  sig  blott och  bart
Hos den  vars  själ,  har  det  andliga  klart.

’Frid’  ett  Himmelskt  Hälsningsord
Riktat  till  vår söndrade,  sargade  jord
Vad  beträffar  Andens  frukt  av  Frid
Ingen  haft  större  behov  därav  än  vår  tid.

Fridsamt  sinnelag,  en  gåva  från  Gud
I  det  kan  människan  leva  efter  hans  bud.
Ju  mer  som  hänt  och  stört  sinnesfriden
Desto  snabbare  når  vi  Freden  i  Nya  Tiden.


Het I Efternamn.

(Ödmjukhet)

 

Med ödmjukhet  kan  ingen stoltsera
Då  är  det  bara  det och  inget  mera
En  dikt  med  ödmjuk  framtoning
Kanske  öppnar  väg  till  försoning.

Ödmjukhet  lärs  med  svårigheter
Och  bärs av livets  redbarheter
Ödmjuk  kan bara den personen vara
Som  ej  för  egoism har att svara.

Om  man  på Andens frukter ger akt
Syns Ödmjukheten som en sällsam  makt
Den frukten kan ej odlas fram
Finns där  bara  som  ett  offerlamm.

Ödmjuk — Tacksam, med Het i efternamn
Två själsanlag  besläktade  med  varann
Den som är ödmjuk, tjänande och god
Utövar  en  Gudomligt  föredömlig  metod.


Stillar Vrede.

(Vänlighet)

 Vänaste  av Andens  frukter alla
I dikten  jag vänligen  framkalla
Om vänlighet man så och plantera
Kommer den igen, och ännu  mycket  mera.
Vänliga ord sägs stilla vreden
På något sätt även bidrar till freden.
Nog bleve det kärvare lite till mans
Om inte  en  frukt som ’Vänligheten’  fanns.
Mången vänlig dam och vänlig man
Uppkomna konflikter ser sig lösa kan
Barn som lever i vänlig atmosfär
För  framtiden goda sedvänjor  lär.