Himmelskt Hälsningsord.

(Frid)

Frid   i  hjärta,  Frid  i  sinne
Så  viktigt  med  frid  därinne
Frid  infinner  sig  blott och  bart
Hos den  vars  själ,  har  det  andliga  klart.

’Frid’  ett  Himmelskt  Hälsningsord
Riktat  till  vår söndrade,  sargade  jord
Vad  beträffar  Andens  frukt  av  Frid
Ingen  haft  större  behov  därav  än  vår  tid.

Fridsamt  sinnelag,  en  gåva  från  Gud
I  det  kan  människan  leva  efter  hans  bud.
Ju  mer  som  hänt  och  stört  sinnesfriden
Desto  snabbare  når  vi  Freden  i  Nya  Tiden.


Het I Efternamn.

(Ödmjukhet)

 

Med ödmjukhet  kan  ingen stoltsera
Då  är  det  bara  det och  inget  mera
En  dikt  med  ödmjuk  framtoning
Kanske  öppnar  väg  till  försoning.

Ödmjukhet  lärs  med  svårigheter
Och  bärs av livets  redbarheter
Ödmjuk  kan bara den personen vara
Som  ej  för  egoism har att svara.

Om  man  på Andens frukter ger akt
Syns Ödmjukheten som en sällsam  makt
Den frukten kan ej odlas fram
Finns där  bara  som  ett  offerlamm.

Ödmjuk — Tacksam, med Het i efternamn
Två själsanlag  besläktade  med  varann
Den som är ödmjuk, tjänande och god
Utövar  en  Gudomligt  föredömlig  metod.


Stillar Vrede.

(Vänlighet)

 Vänaste  av Andens  frukter alla
I dikten  jag vänligen  framkalla
Om vänlighet man så och plantera
Kommer den igen, och ännu  mycket  mera.
Vänliga ord sägs stilla vreden
På något sätt även bidrar till freden.
Nog bleve det kärvare lite till mans
Om inte  en  frukt som ’Vänligheten’  fanns.
Mången vänlig dam och vänlig man
Uppkomna konflikter ser sig lösa kan
Barn som lever i vänlig atmosfär
För  framtiden goda sedvänjor  lär.

Heligaste Vrår.

(Trofasthet)

Andens  frukter, alltid av goda slaget
Det  vet   alla   vid  detta  laget
Här  uppdagas, meningen  utvinna
I  fruktig  dikt  låter sig  finna.

I  Andens  trädgård, Glädjens  apel  trivs
För  dess  tillväxt,  främjande  åtgärder  bedrivs
Ska  man  frukten ’Glädje’ väl  bevara
Ge  den,  Sprid  den, ej  för  eget  bruk   förvara.

Bevattna  med  skratt  Din  glädjeplanta
Mängder  av  nya  skott  Din väg  kan  kanta
Finns  bland  dem nåt  glädjelöst  exemplar
Ryck  upp  den, dylikt  får  ej  stå   kvar.

Fortsätt  jobba  på,  bli  Glädjespridare
För  så,  meningsfulla  traditionen  vidare
När  någon  på  sann  glädje  fått  smaka
Aldrig  mera,  vill  den  upplevelsen, försaka.


Första Bästa Tillfälle.

Vad tillfälligtvis är, ej långvarigt
Lika fort tillfälle kommit, har farit
De goda passa på, ta tag i
De sämre låta passera, gå förbi.

Vid första bästa tillfälle agera
Just detta kommer aldrig mera
Avgörandet har mottagaren, så klart
Om rätt eller fel, snart uppenbart.

Tillfälligt arbete ger obalans
Görs, därför inget annat fanns
I tid och längd på osäker grund
Utvecklas ingen människa, fri och sund.

Opassliga tillfällen uppstår då och då
Både kropp och själ, kan illa må
Kanske i stället för nåt ännu värre
Med jämförelse, opassligheten smärre.

Tillfälle — Möjlighet — Situation
En går — annan avstår — gå till aktion
Någon däremellan känner sig kluven
Det sägs ju, att tillfället gör tjuven.

Att smida medan järnet är varmt
Sådant tillfälle är visst och sant
Kallnar järnet är chansen borta
Tillfällena i tid räknat, är korta.


Tack och Förlåt.

I en värld på väg att gå under
Upplevs trots allt många fina stunder
Ger hum  om hur det vara bör
Nåt verkligt att tacka livet för.

Tack, en nästan bortlagd gest
Sägs mer sällan där borde va mest
Tacket — förutsättningen till nästa gåva
Tacksamhetskänslor, gott för framtiden lova.

Förlåt, ej heller så ofta sagt
Oftare då, skulden på annan lagt
Tack och förlåt, två likvärdiga ord
Uttalade och menade, förbättrar vår jord.

Det är med ord som med verkliga livet
Förbli outtalat när en tar det för givet
Om man med dem styr och ställer
Bara de allra bästa ordval som gäller.

Varje dag söka anledning att tacka
Förtar lusten att på någon hacka
När man ser och utveckla det behagliga
Avvecklas i samma stund det beklagliga.

Orden i dagliga talet anpassa
De onödiga och nedbrytande förpassa
Både sagt och skrivet — fritt från fadäser
Meningsfyllt då vad  vi  hör och läser.


Rättmätigt Fått.

Avundsjukan är en förfärligt otäck farsot
Den Svenska värst, på tal om vilken sort
Om någon, för just den har råkat illa ut
Blir varse vad den handlar om, punkt slut.

Den Svenska avunden, känd och etablerad
För ingen av oss okänd, då presenterad
Min undran är stor, vad på, detta beror
Förnöjsamheten utrotningshotad, jag tror.

Varför missunna någon vad rättmätigt fått
Alla må väl leva lyckligt med sin egen lott
Att se med oblida ögon, på nästans framgång
Syns leda till medmänsklighetens bortgång.

Avundsjuka ögon ser, som tycks från underläge
Egot vill så gärna ha, vad någon annan ägde
Ser bort från gånger, då själva var avundsvärda
I Ödmjukhet tacka, för allt det eftersträvansvärda.


Ny Syn på Gammalt.

Inte en dag utan nya perspektiv
Både för enskild och i kollektiv
Ny syn på gammalt, sen må förkastas
För handlande i okunskap ska ingen lastas.

Godtrogenhet har blivit en fälla
De som ej ifrågasätter, mer dumma än snälla
I ett samhälle på lögner byggt
Vem kan där leva väl, ha det tryggt.

Vad tiden lider allt längre och värre
Ingen av skadorna man kalla smärre
Vem ser ljusning som ger hopp
Jo,  med tro, på allmaktens belägg och stopp.

Ju flera perser ett liv genomgår
Desto mera av sina medvandrare förstår
Människor som drabbats på likvärdigt sätt
Därav sin samsyn och gemenskap förberett.

Igår nedbrytande dag för en vän
Tiden läker sår, fast kännbart ärrar dem
Om någon i ärrade känslor börja riva
Alla gamla oförrätter kan återuppliva.

Ingen kan åtgärda vad skedde i går
Men ta hand om var dag, innan den går
Och morgondagen sen, va öppen inför
Medvetet tänka på, vad en säger och gör.

Ingen Är….

Ingen är sin ålder eller sina känslor
Inte ens våra av och ökända rädslor
Vi är bara vad vi rakt o ärligt står för
Då vi öppet, tydligt visat, vad går för.

Ingen är sin så hastigt påkomna åsikt
Därpå, ej baseras bör, något på sikt
En inverkan, så kallat sidoseende
Mer än tror beror, av annans beteende.

Ingen är, det han inte med vilja kan vara
Att jämt o ständigt, protestera och förklara
Leder ingen vart, men skapar split och kiv
Kanske förloras kursen, på våra egna liv.


Här I Nutid.

Stava Kärlek med 3 bokstäver, får Du ’TID’
Att ägna åt Dina nära och kära, här i nutid
Av Kärleken kan ingen, någon gång få nog
Ty därtill oavkortat, har var och en, alltid fog.

Kärlek som aldrig visar sig kunna verka
Varken den Käre eller de Kära kan stärka
Ingen tid i Världen, kan stordåden uträtta
Om inte Kärleken i god tid, kunde underrätta.

Då vi stavar Kärlek, i sin kortare version
Så mycket lättare, känna av sin passion
Varje tänkande person, låter Kärleken hållas
Tar den tid han har, och mer tillhandahållas.