Första Bästa Tillfälle.

Vad tillfälligtvis är, ej långvarigt
Lika fort tillfälle kommit, har farit
De goda passa på, ta tag i
De sämre låta passera, gå förbi.

Vid första bästa tillfälle agera
Just detta kommer aldrig mera
Avgörandet har mottagaren, så klart
Om rätt eller fel, snart uppenbart.

Tillfälligt arbete ger obalans
Görs, därför inget annat fanns
I tid och längd på osäker grund
Utvecklas ingen människa, fri och sund.

Opassliga tillfällen uppstår då och då
Både kropp och själ, kan illa må
Kanske i stället för nåt ännu värre
Med jämförelse, opassligheten smärre.

Tillfälle — Möjlighet — Situation
En går — annan avstår — gå till aktion
Någon däremellan känner sig kluven
Det sägs ju, att tillfället gör tjuven.

Att smida medan järnet är varmt
Sådant tillfälle är visst och sant
Kallnar järnet är chansen borta
Tillfällena i tid räknat, är korta.


Tack och Förlåt.

I en värld på väg att gå under
Upplevs trots allt många fina stunder
Ger hum  om hur det vara bör
Nåt verkligt att tacka livet för.

Tack, en nästan bortlagd gest
Sägs mer sällan där borde va mest
Tacket — förutsättningen till nästa gåva
Tacksamhetskänslor, gott för framtiden lova.

Förlåt, ej heller så ofta sagt
Oftare då, skulden på annan lagt
Tack och förlåt, två likvärdiga ord
Uttalade och menade, förbättrar vår jord.

Det är med ord som med verkliga livet
Förbli outtalat när en tar det för givet
Om man med dem styr och ställer
Bara de allra bästa ordval som gäller.

Varje dag söka anledning att tacka
Förtar lusten att på någon hacka
När man ser och utveckla det behagliga
Avvecklas i samma stund det beklagliga.

Orden i dagliga talet anpassa
De onödiga och nedbrytande förpassa
Både sagt och skrivet — fritt från fadäser
Meningsfyllt då vad  vi  hör och läser.


Rättmätigt Fått.

Avundsjukan är en förfärligt otäck farsot
Den Svenska värst, på tal om vilken sort
Om någon, för just den har råkat illa ut
Blir varse vad den handlar om, punkt slut.

Den Svenska avunden, känd och etablerad
För ingen av oss okänd, då presenterad
Min undran är stor, vad på, detta beror
Förnöjsamheten utrotningshotad, jag tror.

Varför missunna någon vad rättmätigt fått
Alla må väl leva lyckligt med sin egen lott
Att se med oblida ögon, på nästans framgång
Syns leda till medmänsklighetens bortgång.

Avundsjuka ögon ser, som tycks från underläge
Egot vill så gärna ha, vad någon annan ägde
Ser bort från gånger, då själva var avundsvärda
I Ödmjukhet tacka, för allt det eftersträvansvärda.


Ny Syn på Gammalt.

Inte en dag utan nya perspektiv
Både för enskild och i kollektiv
Ny syn på gammalt, sen må förkastas
För handlande i okunskap ska ingen lastas.

Godtrogenhet har blivit en fälla
De som ej ifrågasätter, mer dumma än snälla
I ett samhälle på lögner byggt
Vem kan där leva väl, ha det tryggt.

Vad tiden lider allt längre och värre
Ingen av skadorna man kalla smärre
Vem ser ljusning som ger hopp
Jo,  med tro, på allmaktens belägg och stopp.

Ju flera perser ett liv genomgår
Desto mera av sina medvandrare förstår
Människor som drabbats på likvärdigt sätt
Därav sin samsyn och gemenskap förberett.

Igår nedbrytande dag för en vän
Tiden läker sår, fast kännbart ärrar dem
Om någon i ärrade känslor börja riva
Alla gamla oförrätter kan återuppliva.

Ingen kan åtgärda vad skedde i går
Men ta hand om var dag, innan den går
Och morgondagen sen, va öppen inför
Medvetet tänka på, vad en säger och gör.

Ingen Är….

Ingen är sin ålder eller sina känslor
Inte ens våra av och ökända rädslor
Vi är bara vad vi rakt o ärligt står för
Då vi öppet, tydligt visat, vad går för.

Ingen är sin så hastigt påkomna åsikt
Därpå, ej baseras bör, något på sikt
En inverkan, så kallat sidoseende
Mer än tror beror, av annans beteende.

Ingen är, det han inte med vilja kan vara
Att jämt o ständigt, protestera och förklara
Leder ingen vart, men skapar split och kiv
Kanske förloras kursen, på våra egna liv.


Här I Nutid.

Stava Kärlek med 3 bokstäver, får Du ’TID’
Att ägna åt Dina nära och kära, här i nutid
Av Kärleken kan ingen, någon gång få nog
Ty därtill oavkortat, har var och en, alltid fog.

Kärlek som aldrig visar sig kunna verka
Varken den Käre eller de Kära kan stärka
Ingen tid i Världen, kan stordåden uträtta
Om inte Kärleken i god tid, kunde underrätta.

Då vi stavar Kärlek, i sin kortare version
Så mycket lättare, känna av sin passion
Varje tänkande person, låter Kärleken hållas
Tar den tid han har, och mer tillhandahållas.


Ger och Ger och Ger.

Snåla mot andra, i tysthet mot Dig själv
Troligen fallit ur flödet, på livets älv
Den som ger och ger utan förbehåll
På så sätt få ännu mera, från flera håll.

Ge och ta emot, det medmänskliga flödet
Vems tur, Din eller min, i vår tur står ödet.
I all enkelhet, rättmätigt allom tilldelas
Vad oss tillkommer, utan att förfelas.

Den som är givmildheten personifierad
Blir tillgodosedd, känner sig privilegierad
Egentligen lättare att ge, än att ta emot
Tänk efter, mottagandet är givandets rot.


INGEN STÖR — BARA BERÖR.

Mitt inuti intet, där finns en kärna
Fast oåtkomlig, ändå något att värna
Intet, kan va stort men ynka förnimbart
Beroende av personlig fantasi, uppenbart.

Mitt i intet kan kännas tomt och ödsligt
Tills med något fylls upp, helt plötsligt
Ingenting kan förutsägas vad gäller intet
Heller inget eftermäle gällande identitet.

Mitt i intet kan man finna det egna jaget
Där ingen stör bara berör, på det hela taget
Nej, säj ej, att intet inte spelar någon roll
För Dej liksom mej, synas från olika håll.


Den Utsträckta Handen.

Människor blir till när vi ser dem
Ett egenvärde, då vi ger dem
Tänk så många förbisedda det finns
Se och nå dessa, verkliga vänner vinns.

En utsträckt hand, se här, kom med
Många den fattar, bildar långa led 
Handen  helt visst, ej släpper taget
De lita kan till detta handslaget.

Nya vännerna tacksamma för livet
Som genom handen blev dem givet
Räckta  händer, öppnade famnar
Gör att i livet ingen utanför hamnar.


Eget Godtycke.

Många finns som kan bluffa
Desamma, bra på att åt sig ruffa
När sanningen är utesluten
Går ej att lita på besluten.

Bluffsamhälle i mångt och mycke
Där alla går efter eget godtycke
Förnuftet undanträngt  eller bortlagt
Ytterst  lite av det sunda, blir frambragt.

Vilseleda, bedra och bluffa
Gör flera än bara de tuffa
Dagen, Du blir känd att göra så
Är Du  ej någon person, att lita på.