Ger och Ger och Ger.

Snåla mot andra, i tysthet mot Dig själv
Troligen fallit ur flödet, på livets älv
Den som ger och ger utan förbehåll
På så sätt få ännu mera, från flera håll.

Ge och ta emot, det medmänskliga flödet
Vems tur, Din eller min, i vår tur står ödet.
I all enkelhet, rättmätigt allom tilldelas
Vad oss tillkommer, utan att förfelas.

Den som är givmildheten personifierad
Blir tillgodosedd, känner sig privilegierad
Egentligen lättare att ge, än att ta emot
Tänk efter, mottagandet är givandets rot.


Hör * Ser * Känner.

Hör någonting, i luften som surrar
Kanske någon, på distans som hurrar
Luften är liksom förtätad av alla ljud
Må det vara, globala tecken från Gud.

Ser någonting, tror knappast, kan va sant
Om både ser och hör samtidigt, blir relevant
Ju flera sinnen, desto mera är då berörda
Mindre risker sen, att bakom ljuset bli förda.

Känner någonting, tror det beror, på intuitionen
När det gäller känslor, föremålet ger attraktionen
Är man en känslig person, stimuleras fantasin
Överträffas då, både av förmågan och energin.


I Soliga Lägen.

Välkommen upp, ur länge pålagt snötäcke
Tappra lilla snödroppe, solstrålen Dig väckte
Nog är Du allra första budbäraren om våren
Så har det ju varit, genom alla förgångna åren.

Välkommen till allt och alla, på spirande vårvägen
Först ut och upp kommer så klart, de i soliga lägen
Visst är väl våren förestående, säger tydliga tecken
Vips, då töandet gjort sitt, hörs porlande bäcken.

Välkommen till, närmande, värmande solstrålar
När är här på allvar, naturen i vårfärger prålar
Denna lilla snödroppe blir stor, en liten stund
Tills allt i floran, väckts upp från vilans blund.

Alla droppar små, får vårfloden att flöda över
Höja grundvattennivån, vilket vi så väl behöver.


Pauser Så Viktiga.

Pauser så viktiga, är inte schemalagda
Det är positiva tankar, önskningar utsagda
Tyvärr är intresset lågt, att ta paus — vila ut
 Kanske tror, svårt komma igen, bli som förut.

Pauser samma som raster, ger korta, långa stoppen
Vid pågående tävling, infrias då avslutat loppen
Handlar givetvis om olika tider, men ej självklara
Tidpunkter välkomnade, ack så kortlivade bara.

Pauser med all säkerhet, upplyftande för själen
Kropp och själ hör ihop, från toppen till hälen
Raster är skolans uppehåll, i lektioner en stund
Gör säkert eleven, både glad, tillfreds och sund.


Järtecken I Tiden.

Tecknen är ju, så gott som ingenting
Ren känslosak, ’där finns någonting’
Svår att omtala, än mindre att förklara
Obeskrivligt, lämpligast då, låta den vara.

Det svåraste är *tyda järtecknen i tiden*
Men inse, faciten är en del av framtiden
Ibland kan röra sig om minsta bagateller
Beroende på, hur sig gör och framställer.

Dem, varken vill eller kan tolka teckenspråk
Fastän ofrivilligt, icke förty talar kroppsspråk
I vår nutid, stor teckenspridning, en enda röra
Överhopad, möjligen påbörja, aldrig slutföra.


Mitt Lilla Ljus.

mitt lilla ljus

Varje dag, mitt lilla ljus har tänt
Till det Gudomliga, min tro bekänt
Därmed levat i ett ständigt advent.

Ett ljus om än litet och flämtande
Gav kraft att stå ut här väntande
Porten till nydanad värld, gläntande.

Mörker endast med ljus kan bekämpas
Detsamma mot lögn av sanning tillämpas
Med ljus också mörka tankar dämpas.

Levande ljus har och värmande förmåga
Går det upp ett ljus, ges större tåga
Förstå situationer, att än mer våga.


Efter En Vilodag.

En paus mitt i sin framåt-strävan
Kanske kan va den rätta åthävan
Stanna upp, sig själv i omgivningen betrakta
Från en annan synvinkel se och beakta.

Så lätt att bli hemmablind
Veta, vad blåser det för vind
Titt utifrån vad inuti finns
Få överblick och blindhet övervinns.

Efter pauser ta nya friska tag
Gå mycket lättare efter vilodag
I det stora hela — små avbrott
Är att resurser fördela, inte uppbrott.


Slutet Gott.

slutet Gott

Erkännanden ligger nu i fatet
Efter år av lögnaktiga pratet
Vad där kommer fram är ynkedom
Allt omänskligt bedrivits i lönndom.

Hela världen invävd med härvor av förtal
Byggt berg av lögner över sanningens dal
Vår planet är nu i bedrövligt skick
Århundrade efter århundrade det pågick.

När ’Slutet Gott, Allting Gott’, få känna på
Ingen ännu, ens kan ana, ’hur så’, är då
Sten för sten har lögn-berget fraktats bort
Sanningens dal öppnas upp inom kort.


Rariteterna.

Rariteterna

Ett ljus sjöng för mig sin sång
Som sådan, aldrig hörd nån gång
Därför öronen hade svårt att tro
Ljudet på tända ljuset kunde bero.

Omöjligt beskriva denna företeelse
Inte desto mindre fin upplevelse
Undras, är det bara lyhördhet
Som gynnar sådan medvetenhet.

Tacksam för allt av positivt slag
Räknas till rariteterna, nu idag
Glad insamlare av små unika ting
Med större vikt när allt kommer kring.


I Varje Ögonblick.

varje ögonblick

I varje ögonblick står tiden stilla
Då hinns ej göra någon illa
Sen när nästa moment tar vid
I stort sett ännu vid samma tid.

Liksom en bäck där vattnet porlar
Övergång till större flöde, den sorlar
Ta tag i nuet medan det är
 Dess mening med att leva nu och här.

Vi vet, det talas ofta om detta
Men få sig  därefter rätta
Vi borde leva en stund i sänder
Se och uppleva vad runt oss händer