Ingen är sin ålder eller sina känslor Inte ens våra av och ökända rädslor Vi är bara vad vi rakt o ärligt står för Då vi öppet, tydligt visat, vad går för.
Ingen är sin så hastigt påkomna åsikt Därpå, ej baseras bör, något på sikt En inverkan, så kallat sidoseende Mer än tror beror, av annans beteende.
Ingen är, det han inte med vilja kan vara Att jämt o ständigt, protestera och förklara Leder ingen vart, men skapar split och kiv Kanske förloras kursen, på våra egna liv.
Mitt inuti intet, där finns en kärna Fast oåtkomlig, ändå något att värna Intet, kan va stort men ynka förnimbart Beroende av personlig fantasi, uppenbart.
Mitt i intet kan kännas tomt och ödsligt Tills med något fylls upp, helt plötsligt Ingenting kan förutsägas vad gäller intet Heller inget eftermäle gällande identitet.
Mitt i intet kan man finna det egna jaget Där ingen stör bara berör, på det hela taget Nej, säj ej, att intet inte spelar någon roll För Dej liksom mej, synas från olika håll.
Inte en tanke, så långt mitt minne når Inträffar väl ofta, vad jag ej helt förstår Vad och varför, likväl ändå något blir kvar Närliggande, närstående en mening har.
Minnen som lagras, må helst va positiva De ljusa, de glada med gott mod bedriva Vad annat, får väl räknas som erfarenhet Bästa fallen bidrar där, då sällan går bet.
Minnesbank med räntefritt ut o insättande Dras varken från eller läggs till, i berättigande Alla som av denna stabila bank sig anlitar I framtiden, den lojale, vårt förtroende har.
Galenskapen, ändlös mig syns Snart inget annat i vår värld inryms Förbud att äta kött som är friskt Men tillåts röka och kröka med högrisk.
Ej det minsta likt från födseln Inte ens vad gäller avfallet, gödseln Dopning har ej med dop att göra Är menat att inifrån vår kropp förstöra.
Försvaret har översjö på materiel Men underskott i budget och mänskligt klientel Där finns ingen att anfalla eller försvara sig emot Ty alla, vad vi än gör, sitter i samma båt.
Barnen i skolan lär sig kanske mer än jota Men okunskapen kan ingen bota Sjukvården ska vi inte tala om idag Sjukhus kan utveckla, nya åkommor slag i slag.
Grannar vet ej längre om varandra De föredrar att skilda stigar vandra Skulle de mötas nån gång apropå Tja, vad kan vi prata om då?
Kyrkan tappat förmågan att lyfta upp Inget håller måttet, då granskats under lupp Stackars präst, undrar vart tron tagit vägen Böckernas bok, är Guds ord eller månne sägen.
Av evigheten är vi blott ett stänk I mänsklighetens kedja en ynka länk Vi har vår plats i tid och rum Medvetenheten ger därom en hum.
En sökare, agerar, tar initiativ Finner, arbetar med helhetsperspektiv Letar i tillvaron, efter det goda, det positiva Ett levande liv, gör oss kreativa.
Vi hör ihop, beroende av varandra Kan ej leva med gott mod utan andra Människokärlek, resurs av största mått Den vi gett, den vi fått, det är förstått.
Kan man samtidigt vara både ledsen och glad En vårgrön och en vissnad sida av samma blad Motsatta känslor är svåra att hantera Och ännu värre att sen deklarera.
Sorgen dämpar glädjens bubbelfröjd Av sådant blir ingen lycklig och nöjd Medan glädje gladligt torkar bort tårar De som ej förstår det, är väl dårar.
Om hjärtat ena stunden är lätt, den andra tungt Är som att sätta segel när det är lugnt Vad har då harmonin blivit av När man ställs inför orimliga krav.
