Livet
Bli Glädjespridare.
Oftast visas, talas om hur du inte ska göra
Också dåliga exempel på, hur sig uppföra
Tänk om visades det allra bäst tänkbara sätt
Att vänligen bemöta Din nästa, med all rätt.
Varför dåliga, våldsamma sidor visa, oss att förgöra
Goda, sanna exempel finns ju, dem må vi framföra
I skolor, ja överallt, utbilda till goda, rara personer
Bort med dumheterna, elaka och ohyfsade fasoner.
Visst skulle vi kunna bidraga, till att förbättra världen
Men börja ge av, alla medmänskligt tillgivna värden
Så mycken livsglädje, kärlek, få känna verklig lycka
Låt oss bli glädjespridare, om varandra mycke tycka.
Ser Dagens Ljus.
När skuggorna är mörka, vi själva siluetter
Medför — ljus lyser, upplysande prägel sätter
Ytterst är så klart, ljuset, som skuggorna bildar
Ljus — skuggor tillsammans, livet i stort skildrar.
Utan ljus får ögonen, då rakt ingen reflektion
Utan mörkret, förlorar ljuset sin strålfunktion
Dagsljus, tacknämligt förutan andra ljuspunkter
Nattmörker lär vara, sömn och vilans tidpunkter.
På kvällen solnedgången tar över mer och mer
Till sist får tända upp, med lampor, så jag ser
Efter nattens sköna vila, kommer gryningsljus
Sedan soluppgång, då som först ser dagens ljus.
Vad Vet…..
Vad vet mannen om kvinnan, inte mycket
Ur kvinnans synvinkel, döms egna godtycket
I skapelsen avsett vorden, komplettera varandra
Alltså må vi så tillstå, ingen hel, utan den andra.
Vad vet kvinnan om mannen, mindre än hon tror
Tillsammans i gemenskap och kärlek, vetskapen stor
De kan ju bli, ett utav två, när de helhjärtat blir kära
Väl omhändertagna i samhörighet, än mer kan lära.
De som börjat inse, ha förståelse för, vi har olikheter
Tjusningen, ständigt nya upptäckter, av allas likheter
Nog vore väl ändå, både tråkigt, trist och enahanda
Precis lika dana, med samma olater som den andra.
Lugnet Efter Stormen.
Lugnet efter stormen, känns helt Gudomlig
Befriande, den gör vägen mera framkomlig
Pågående, efter stormvarning, så liten o rädd
Föregående, glömts bort, till nästa oförberedd.
Lugnet före stormen, likt ett gräl med försoning
Ju stormigare, desto större glädje, i framtoning
Om inte stormar fanns, ja då är man ovetande
Hur sköna befriande, tillståndet i medvetande.
Lugnet efter stormen, två motpoler, ur funktion
På samma tid, samma plats, omöjlig kombination
Den ena så lätt, de andra så besvärlig, att stå ut
Uppleva glädjen att stormen, till slut ebbar ut.
Stanna Upp — Lugna Ner.
Stanna upp — lugna ner — börja fundera
Får så insikt — ta en sak i taget, inte flera
Se till, tolerera, där finns än, mycket ogjort
Låt vissa ting få ta sin tid, på så sätt välgjort.
Lugna ner, en liten stund, ja helst dagligen
Av god vana, må så mycket bättre, antagligen
Lugna ner sig, känns aldrig fel, är nu förstått
Efter vila och avkoppling, ny arbetskraft fått.
Börja fundera, bli till en insiktsfull funderare
Gör som med pennan, använd en formerare
Tänka i lugn och ro, men lyssna ock på andra
Upplyftande, utbyta erfarenheter med varandra.
Liv Som Gångtrafikant.
”Genom svårigheter mot stjärnorna” inskrift
På gravsten, med ung persons, underskrift
Skönt uttryckt, före och inför sin bortgång
Nu vänligen mottagen, under änglars sång.
Intet ord om döden, allas vår slutstation
Men om livet, dess mening och passion
Varför tala om sin död, medan livet pågår
Det ska ju levas, oavsett i hur många år.
Vad vi inte förstår, kan omöjligt utredas
På vad vi har förstånd till, må inledas
Finns massor om livet, ge kommentarer
Liv som gångtrafikant, gå då på trottoarer.
Gilla Läget.
Gilla läget, en uppmaning också en utmaning
Om och av positivitet, har en given föraning
Ibland är lägesbestämningen, svår att förklara
Någon frågar: ”Hur är läget?” svävande svara.
Gilla läget, hur det än ser ut för stunden
Kanske svårt, för den som är inbunden
Är till större delen beroende på humöret
Uppåt — nedåt, bestämmer hur en gör ’et.
Gilla läget, om gladlynt, går som en dans
I detta läge stanna kvar, ingen annanstans
Alla vet ju, var och en har beslutanderätt
I självvalt läge, lätt utfört på sitt bästa sätt.
Vid Vattenvägens Kant.
Försök hålla Dig flytande på livets älv
Men ett måste, får stå vid rodret själv
Låt den, för allt i världen, ej rinna förbi
Lär vara både strömt och med virvlar i.
Ibland som forsar, men också lugnvatten
Aldrig stillastående, inte ens under natten
Inför dess egenskaper, kan stå främmande
Om inte annat, känner sig mera hämmade.
Många står avvaktande vid vattenvägens kant
Var och när skall jag gå i, där är ju så brant
Tänk över, varje vattendrag, engångsföreteelse
Alldeles säkert gjordes, en och annan förseelse.
Mitt Sätt Att Se.
