Seglar på ett ulligt moln högt uppe i skyn Ingenting kan mäta sig vid, uppkomna vyn Allt långt där nere, förminskat för min syn.
Nu kommit i den posession jag alltid önskat Från egna jordplätten, där grott och grönskat Hädanefter i gott överseende mig förskansat.
Tack vare vidlyftig inlevelse, också livlig fantasi Flera outforskade världar så här fått inblick uti Ett rekommenderat lägligt sätt, att känna sig fri.
Så seglar jag gladligt vidare om vinden tillåter Då seglatsen är över, rikt besjälad kommer åter Liten tripp då och då, vilsna kroppen åderlåter.
Min palett, se så vacker den är Många färger har förbrukats där Likt panorama av själva livsvägen Med både ljusa och mörka lägen.
Där finns moln, också solstrålar Ja allt kan bli till, när man målar Ljusa, glada färger är att föredra Men skuggor betonar det ljusa bra.
Målande individer bestämmer färgton Säkert är det olika, person till person I gråväder, så klart solen ändå lyser Alltid allra skönaste känslorna hyser.
Vilja någonting utan att ha lusten Lika med, önska skogsluft vid kusten Lust kan på ytterst få sätt frambringas Och på intet sätt av andra påtvingas.
Lusten ser först till ens förutsättningar Sedan till utsikter av ens förbättringar En känsla som uppstår vid rätt tidpunkt Och i väntan därpå, bara ta det lugnt.
Lusten om nu tappat den, inte alls lustigt När lägligheten på flera sätt har brustit Lustigheter däröver göre sig intet besvär Lustkänsla ger och är, skönaste atmosfär.
En kraft, över allt och alla rår Är där vi är, går med dit vi går När medveten därom, inte minsta rädd Som om i den bästa skyddsdräkt klädd.
En resurs, befinns redan från födelsedan För var och en, utgör ett extra organ De flesta ovetande om dess existens Har till vårdslöst beteende en tendens.
En tillgång, något verkligt att räkna med Som rättar till vad kan ha gått på sned Men aldrig leva över sin egen naturtillgång Osäkerhet leder sällan till någon framgång.
Livet flyter på, Gud vet varför Det faller sig självt det jag gör Av hotande faror, känner mig oberörd Var och en i vår värld tycks obönhörd.
Livet flyter på, har väl nån mening ändå Ageras bör just nu och där vi stå Den som så tar ansvar för sig och sitt Reder sig gott, på bekymren kvitt.
Livet flyter på, varken bör eller kan stoppas Men för ljusare och bättre tider hoppas Göra sitt bästa är allas vår lott Fullföljs den, ja då är livet förstått.
Vad här och nu har utkristalliserats Varur nyskapad värld ska realiseras Där sedan allt av godo placeras Om nåt annat må sluta spekuleras.
Den sedan länge legat oss i fatet Fast inkapslad i avunden och hatet Avskalat och bortforslat är skrapet Efter helig strid, det givna resultatet.
Vi kan inte veta, men ha visioner Hur leva, i varma mänskliga relationer För sitt liv och nästa känna passioner Slut på allas intrång och illusioner.
I mörkaste av tider, få ljus i sinne Ljusaste än någonsin i minne Se, höra, känna det sköna, bli inne För fullkomnad tid vårt hjärta brinne.
Då brister glädjen ut i jubelsång Aldrig tidigare hörts nån gång Vägen till ny verklighet blev lång På, ’ALLMAKTENS’ utlagda spång Tas så, avgörande slutgiltigt språng.
Vad man ger, generera till att få ännu mer Det givna, avgjort det sublima, vad en avger Gåvorna är håvorna, då med hjärtat givna Vilka kan då känna sig efterblivet övergivna?
Presenter som är givna av kutym och tradition Förvisso, vanligt tillvägagångssätt i gratulation Vad Du av hjärtat ger, det lilla, blir likväl stort Där hjärtat är, ingen ånger, vad sagt eller gjort.
Måste väl vara, välvilligheten som räknas med Största tillgången för givmildhetens tankesmed Välvilliga människorna, ger långt innan nån ber Gör också detsamma , om någon hör eller ser.
