Stråla Lilla Människa!

Där finns yttre och inre strålglans
Behövs så väl, lite till mans
För oss lysa upp, bereda vägen
Av den växa, bli mer oförvägen.

Strålglans uppfattas av inre synen
Utan ens höja på ögonbrynen
Där var en, rör sig i den hela tiden
De flesta omedvetet, går bredvid den.

Strålglans svår att se, än mindre ta på
Men om den be, något av den få
Handlar om andligt, ej bildligt fenomen
Fast mer verkligt, påtagligt än teorem.

Var kommer nåt så obestämt ifrån
Svar: ”Den bara finns där som ett lån.”
Ämnad för att sen vidare sprida
Ingen av brist på strålglans ska lida.

Som till exempel en stjärnas glans
Mot en klar natthimmel sig befanns
Dess strålar leka med, kisa åt
Så sprids de vidare även efteråt.

Stråla, stråla, lilla människa här
Då, på en gång, syns var Du är
Stråla för Dig själv och andra
Upplysta sen tillsammans vandra.


På Jordens Hjärta.

Hej där, på hela jordens hjärta sitter jag
Utsikt mot världens alla hörn, en o samma dag
Hur på bästa sätt, förklara det rätta sambandet
Ett måste, livlig fantasi, samt boende på landet.

Jordens hjärta, lär vara sargat ini själva roten
Handlingsförlamat, kan omöjligt sätta ner foten
Här, på denna min sittplats, märks just ingenting
Men på skälvande kroppen, i världen runt omkring.

Vad mera kan skönjas från nämnda utsiktspunkt
Jo världens lungor andas ännu, fast rysligt tungt
Med väl-måendet vad gäller helheten, är sisådär
Men går ändå framåt, trots alla olyckor och misär.

Alla hotas på tal om världens ände, som inte finns
Vänd på hot till hopp, så grymma krigen övervinns
Dagen då vi ser varandra på rart, medmänskligt sätt
Äntligen, tillsammans kan både ha och få lika rätt.


Om Vinden Tillåter.

Seglar på ett ulligt moln högt uppe i skyn
Ingenting kan mäta sig vid, uppkomna vyn
Allt långt där nere, förminskat för min syn.

Nu kommit i den posession jag alltid önskat
Från egna jordplätten, där grott och grönskat
Hädanefter i gott överseende mig förskansat.

Tack vare vidlyftig inlevelse, också livlig fantasi
Flera outforskade världar så här fått inblick uti 
Ett rekommenderat lägligt sätt, att känna sig fri.

Så seglar jag gladligt vidare om vinden tillåter
Då seglatsen är över, rikt besjälad kommer åter
Liten tripp då och då, vilsna kroppen åderlåter.


Högtflygande Planer.

Ville jag livfullt kunde sväva ut i det blå
Från tyngdlags underlag lättnad känna på
Visst skulle utsikterna vidgas betydligt då.

Tänk om jag hade den upplyftande förmågan
För mycket mera och flera finna ömma lågan
Efter framgång i uppgång, given rätta tågan.

Drömmar i sig, de mest högtflygande planer
Inrätta livet, ta efter dem, därtill inte van är
Tarvar både klokhet och mod i långa baner.

Ändå kan ej underlåta att rent av ryckas med
Halvt i dröm och i vaka, svävande framskred
Hur som helst, utan balans, kommer på sned.


Sagolika Vyer.

Sagolika, ja dom är otroliga, overkliga dom
Fast vi vet så erbarmligt lite, där i andanom
Fåtal av sagor skrivs, nedtecknas i nutiden
Grimm skrev många folksagor, men i dåtiden.

Sagolika, kan sägas, tyckas om, vackra klänningar
Tänker i detsamma, på dåtidens prinsessklänningar
Prinsessor var skönheter, trollen beskrevs som fula
I sagor kan göras, enorma krokaner, av en tårtsmula.

Sagolika, vill nog alla vara, fastän är på låtsas bara
I sagorna utspelas underligheter, ingen kan förklara
Där inhämtas förskräckliga hemskheter, godtyckligt
Det bästa med sagorna är ju, att alla slutar lyckligt.

Sagolika vyer, på riktigt, så sällan får se och uppleva
Vad mestadels ses, är både nerskräpade och skeva.


Segla Förutan Vind.

Vem kan segla förutan vind?
Det kan jag, med rosor på kind
Inte alls krångligt eller svårt
Behöver inte ens ha nån båt.

Det är här fantasin, träder in
Har en god sådan, den är min
Stor förmåga att hitta på o dikta
Vid gott mod, på fjärran mål inrikta.

Ren fantasi, drivmedlet på min seglats
Startsträckan kort och utan att ta sats
Segla utan vind går bra, inga problem
Navigera seglatsen, likaväl bort som hem.


Våra Förväntningar.

 

Väntan är långvarig — längtan är beständig
De två samverkar, ena av den andra nödvändig
För de längtande, syns väntetiden alltid för lång
Dessa företeelser upprepas om igen, gång på gång.

Väntan består ju av, våra förväntningar allra mest
Stora eller små, de uppfyllda, så klart är allra bäst
De gedigna och ärliga, så väl värda att vänta på
Kanske var vår tåliga väntan, till nån nytta ändå.

Väntan, för de kreativa, är tiden flyktigt kort
Då i sitt esse, allt köande, väntande glöms bort
Tiden mäts bevars, av klockor o annat ding dång
Naturens ur, fungera mellan solens upp o nedgång.


På Tal Om Drömmar.

Gårdagens nu, avkänd med dess dilemma
Idag, låter jag igår, stanna där hör hemma
Men nätterna, hela tiden pågått däremellan
Här befinns drömmarna, fast omtalas sällan.

På tal om drömmar, de spelar avgörande roll
En del är vaga, dunkla, med tonarten i moll
Några har till och med, visat sig bli sanna
Många är tydligt drömlika, vill gärna stanna.

Annars intet fel på dagdrömmarna heller
I bästa fall, med lite tur, dem verkställer
De flesta dock, blir kvar i drömtillstånd
Fullföljer uppgiften utan uppehållstillstånd.


Drömmarnas Port.

Stängd är porten till mina drömmar
Upphovet till dem, försökt att glömma 
Kanske är det feghet som stängt till
Förlora sina drömmar ingen vill.

Avstängda, ej drömda, blir utanför
Endast drömmaren dem möjliggör
Må då vara valfria och helst realiseras
Inte inramade, för att bara fantiseras.

Föremål, upphov, är ett krav
Annars går de alla lätt i  kvav
Finns drömprinsen där, porten öppnas igen
Då dröms det vidare av bara farten.  


Bringa Oss Framtiden.

Bringa oss framjtiden

Hur ta in sanning som vänder upp till ner
Blir nåt helt annat än vad man ser
Genomrutten värld till bristningsgränsen
Sedan länge, hotat mänskliga existensen.

Tillståndet nu måste ifrågasättas
Om sådant förfall kan tillrättas
Godtrogenhet både bra och illa
Tror man vet, fast bara inbilla.

Med stor portion av fantasi
Tro på vad ej finns, men ska bli
Gode Gud Allah, bringa oss framtiden
Låt gottgöra hela långa  väntetiden.