Tack och Förlåt.

I en värld på väg att gå under
Upplevs trots allt många fina stunder
Ger hum  om hur det vara bör
Nåt verkligt att tacka livet för.

Tack, en nästan bortlagd gest
Sägs mer sällan där borde va mest
Tacket — förutsättningen till nästa gåva
Tacksamhetskänslor, gott för framtiden lova.

Förlåt, ej heller så ofta sagt
Oftare då, skulden på annan lagt
Tack och förlåt, två likvärdiga ord
Uttalade och menade, förbättrar vår jord.

Det är med ord som med verkliga livet
Förbli outtalat när en tar det för givet
Om man med dem styr och ställer
Bara de allra bästa ordval som gäller.

Varje dag söka anledning att tacka
Förtar lusten att på någon hacka
När man ser och utveckla det behagliga
Avvecklas i samma stund det beklagliga.

Orden i dagliga talet anpassa
De onödiga och nedbrytande förpassa
Både sagt och skrivet — fritt från fadäser
Meningsfyllt då vad  vi  hör och läser.


Rättmätigt Fått.

Avundsjukan är en förfärligt otäck farsot
Den Svenska värst, på tal om vilken sort
Om någon, för just den har råkat illa ut
Blir varse vad den handlar om, punkt slut.

Den Svenska avunden, känd och etablerad
För ingen av oss okänd, då presenterad
Min undran är stor, vad på, detta beror
Förnöjsamheten utrotningshotad, jag tror.

Varför missunna någon vad rättmätigt fått
Alla må väl leva lyckligt med sin egen lott
Att se med oblida ögon, på nästans framgång
Syns leda till medmänsklighetens bortgång.

Avundsjuka ögon ser, som tycks från underläge
Egot vill så gärna ha, vad någon annan ägde
Ser bort från gånger, då själva var avundsvärda
I Ödmjukhet tacka, för allt det eftersträvansvärda.


På Jordens Hjärta.

Hej där, på hela jordens hjärta sitter jag
Utsikt mot världens alla hörn, en o samma dag
Hur på bästa sätt, förklara det rätta sambandet
Ett måste, livlig fantasi, samt boende på landet.

Jordens hjärta, lär vara sargat ini själva roten
Handlingsförlamat, kan omöjligt sätta ner foten
Här, på denna min sittplats, märks just ingenting
Men på skälvande kroppen, i världen runt omkring.

Vad mera kan skönjas från nämnda utsiktspunkt
Jo världens lungor andas ännu, fast rysligt tungt
Med väl-måendet vad gäller helheten, är sisådär
Men går ändå framåt, trots alla olyckor och misär.

Alla hotas på tal om världens ände, som inte finns
Vänd på hot till hopp, så grymma krigen övervinns
Dagen då vi ser varandra på rart, medmänskligt sätt
Äntligen, tillsammans kan både ha och få lika rätt.


*Välvilligheten*

När tjafs och löst prat uppstår i politik
Avstånd till frågorna, moral och etik
Allt mindre av gemensamhetens samtycke
Vill för lite eller för mycket, inget enat tycke.

Så går det faktiskt till, i val efter val efter val
För alla engagerade, följer sedan samvetskval
Förr eller senare, kommer somliga till sans
Men då i ett annat val, någon annanstans.

När ska mänskligheten, ta itu med samarbete
I stället för som nu, sig så oförnuftigt bete
Börja konstruera, för oss alla, det allra bästa
Gratis är den  *välvilligheten*  till vår nästa.


Ger och Ger och Ger.

Snåla mot andra, i tysthet mot Dig själv
Troligen fallit ur flödet, på livets älv
Den som ger och ger utan förbehåll
På så sätt få ännu mera, från flera håll.

Ge och ta emot, det medmänskliga flödet
Vems tur, Din eller min, i vår tur står ödet.
I all enkelhet, rättmätigt allom tilldelas
Vad oss tillkommer, utan att förfelas.

Den som är givmildheten personifierad
Blir tillgodosedd, känner sig privilegierad
Egentligen lättare att ge, än att ta emot
Tänk efter, mottagandet är givandets rot.


Ett Välsmakande Äpple.

Tankeexperimentens tidevarv är nu över
Välbetänkt agerande, hädanefter behöver
De där experimenten, som ej slår väl ut
Ta om från början eller ha det som förut.

Tänk på allt, som ska testas och prövas
Försökskaninerna är vi, då ska utövas
Medel kan va bäst i test, så fel i praktiken
Biverkningar vänder upp o ner på logiken.

Troligen bäst, låta naturmänniskan ha sin gång
Känner på sig, lyssnar inåt, är hennes jargong
Ingen kan väl känna min kropp, bättre än jag
Lever ju med den, i densamma vareviga dag.

Hört sägas: ”Ett välsmakande äpple om dagen
Håller doktorn borta och välmående i magen”
Detta skall nog tas, med en rejäl nypa salt
Ryktesvägen, kan man ändå inte, tro på allt.


Den Svenska Avundsjukan.

En alldeles ensam lokal förmåga
Behöver vara av extra stark tåga
Ty utan enveten vilja och omgivningens stöd
Går de största talangerna mot sin död.

Jantelagen skapad är till bromskloss
Nedvärderingens mest aktiva boss
För svenska avundsjukan går ingen säker
Dess bett gör ont, varas, sällan helt läker.

Demokratin är konstruerad på samma sätt
Bara dom i topparna har all rätt
Fast det motsatta annars deklareras
Med tomma löften kan inget land regeras.


Högtflygande Planer.

Ville jag livfullt kunde sväva ut i det blå
Från tyngdlags underlag lättnad känna på
Visst skulle utsikterna vidgas betydligt då.

Tänk om jag hade den upplyftande förmågan
För mycket mera och flera finna ömma lågan
Efter framgång i uppgång, given rätta tågan.

Drömmar i sig, de mest högtflygande planer
Inrätta livet, ta efter dem, därtill inte van är
Tarvar både klokhet och mod i långa baner.

Ändå kan ej underlåta att rent av ryckas med
Halvt i dröm och i vaka, svävande framskred
Hur som helst, utan balans, kommer på sned.


Den Utsträckta Handen.

Människor blir till när vi ser dem
Ett egenvärde, då vi ger dem
Tänk så många förbisedda det finns
Se och nå dessa, verkliga vänner vinns.

En utsträckt hand, se här, kom med
Många den fattar, bildar långa led 
Handen  helt visst, ej släpper taget
De lita kan till detta handslaget.

Nya vännerna tacksamma för livet
Som genom handen blev dem givet
Räckta  händer, öppnade famnar
Gör att i livet ingen utanför hamnar.


Eget Godtycke.

Många finns som kan bluffa
Desamma, bra på att åt sig ruffa
När sanningen är utesluten
Går ej att lita på besluten.

Bluffsamhälle i mångt och mycke
Där alla går efter eget godtycke
Förnuftet undanträngt  eller bortlagt
Ytterst  lite av det sunda, blir frambragt.

Vilseleda, bedra och bluffa
Gör flera än bara de tuffa
Dagen, Du blir känd att göra så
Är Du  ej någon person, att lita på.