Stråla Lilla Människa!

Där finns yttre och inre strålglans
Behövs så väl, lite till mans
För oss lysa upp, bereda vägen
Av den växa, bli mer oförvägen.

Strålglans uppfattas av inre synen
Utan ens höja på ögonbrynen
Där var en, rör sig i den hela tiden
De flesta omedvetet, går bredvid den.

Strålglans svår att se, än mindre ta på
Men om den be, något av den få
Handlar om andligt, ej bildligt fenomen
Fast mer verkligt, påtagligt än teorem.

Var kommer nåt så obestämt ifrån
Svar: ”Den bara finns där som ett lån.”
Ämnad för att sen vidare sprida
Ingen av brist på strålglans ska lida.

Som till exempel en stjärnas glans
Mot en klar natthimmel sig befanns
Dess strålar leka med, kisa åt
Så sprids de vidare även efteråt.

Stråla, stråla, lilla människa här
Då, på en gång, syns var Du är
Stråla för Dig själv och andra
Upplysta sen tillsammans vandra.


(Untitled)

Naturen bara ger, mer och mer
Det vi själva av egna naturen ser
Det handlar ytterst om seende
Som sen yttras i vårt beteende.

Invecklat i små, små portioner
Ger störningar för människors emotioner
Den som inget vet, ej är på sin vakt
Omvandlas kan, välvilja till förakt.

Yttersta tiden, talas om då och då
Nu, i alla händelser, något att tänka på
När bibeltiden blandas med vår epok
Sker förbistring av uttryck i tänkespråk.

Mycket rör sig under manteln ’osynlighet’
För överlevnad åt jordens mänsklighet
I denna mantel, små luckor här och där
Ger visioner om vad underliggande är.

När sen täckelset faller, sanningen är vägen
Rensas bort, kan då mången sägen
Så kommer tiden för helande kraft
En sådan vi väl aldrig haft.

Allt  förbereds,  vad  sen  skall  komma
Till  fördel  åt  var  och  ens  fromma
Dags  nu,  att  lägga  i  ett  extra  kol
Verka  för  vidsträckt,  gemensamt  mål.


Blott Ett Stänk.

Av evigheten är vi blott ett stänk
I mänsklighetens  kedja  en  ynka  länk
Vi  har vår plats i tid och rum
Medvetenheten  ger därom  en  hum.

En sökare, agerar, tar initiativ
Finner, arbetar med helhetsperspektiv
Letar i tillvaron, efter det goda, det positiva
Ett levande liv, gör oss kreativa.

Vi  hör  ihop, beroende av  varandra
Kan ej leva med gott mod utan andra
Människokärlek,  resurs av  största  mått
Den  vi  gett, den vi  fått, det är  förstått.


Heliga Ögonblick.

I naturens  stillhet  får själen  vingar
Likt den lilla fågeln, högt  sig  svingar
Själars  frihet inuti   sin  boning
Med  allt  och alla  utvecklar  försoning.

En  del  vet  ej  ens  sin  själs  bästa
Låter  sig  till  mången  dumhet  fresta
Gå in  i  stillheten  en  stund  varje  dag
Ja, på det skulle  finnas  en  lag.

Ekorrhjulet vårt, så  svårt  att  stoppa
Medan  det  snurrar, vi  kan  ej  hoppa
Tystnad, stillhet, är heliga  ögonblick
Dom  som livet igenom, kom och gick.


Efterlysning.

Efterlyser den  barmhärtige  samariten
Chansen  att  finna  honom  är  nog  liten
Behovet av denna person är stort
Mycket förväntas av barmhärtighet bli gjort.

När  någon  ser hur annan  lider  nöd
Då  behövs  han  där, att ge sitt  stöd
På flera områden i vårt samhälle
Saknas ett tryggt och medmänskligt ställe.

Samariten kanske tillhör flyktingars skara
Och själv är den som illa fara
Eller går han bara förbi den nödställde
Som om hans barmhärtighet ej längre gällde.

Idag har många råkat ut för banditer
Fått ligga kvar, dö av sina sviter
Men liknelser av detta sedelärande slag
Nödvändiga är att upprepas dag efter dag.

 Samariten, prästen eller leviten
Till vem kan man nu sätta liten.
I framtiden må alla vara likvärdiga
För det goda livet, i paradiset  färdiga. 


Det Finns Krafter.

Det finns krafter som arbetar emot och för
Den ena tillför bot, den andra förgör
Något kan verka enbart gott
Men visar sig vara av ondo blott.

När vår värld av lögner florera
Ingen kan veta tidpunkten att protestera
Det som idag är helt rätt
I morgon förändras till reträtt.

Kanaler som förut sanningar sagt
Är nu helt från vettet bragt
Ingen vet vad de gör eller bör göra.
Allting för alla, är en enda röra.

Nu ondskan på sig själv gör slut
Det äkta, sanna kan komma fram och ut.
Då visas skillnaden så uppenbar
Och människan i tacksamhet står kvar.


Andlig Strävan.

Vart har lyckan tagit vägen
Var den kanske blott en sägen?
Börjas det tro på  något gott  
Har andra indikationer man fått

Men går man in i egna djupen 
Undvikas kan de värsta  stupen.
Andlig strävan i jämna plågor
Utgör ett folk med stora förmågor.

Små  under i vardagens id
Förebådar vår nya goda tid
Bär och när, vi inte denna tro 
Hör inget, ser inget, intet nytt kan gro.


Kvinnan Vid Brunnen.

Kvinnan vid brunnen
Sedan länge är bilden försvunnen
Mötesplatsen nummer ett den var
Där lokala frågorna fick svar.

Inte bara brunnen som borta är
Också kvinna som kruka bär
Igen, skall bringas fram flöden
Återställa bilder och dess öden.

Kvinna den givna symbolen för liv
Var finns hon, kanske gömd i arkiv
Må hon sin naturliga plats återfå
Så genuint liv åter kan uppstå.


Min Stjärna Har….

Min stjärna har sin egen musik
Den är upplyftande och himmelslik
Finns till för att öron smeka
Stjärnors symfoni inre tankar beveka.

Det som sker är oförklarbart,
Fast icke desto mindre uppenbart
Stjärnan så tindrande blänker

Likt en diamant, en dyrbar skänk är.               

Blänket uppstår lite varstans
Varsebliven önskestjärna ger balans
Där det finns en stjärna, finns en himmel
Utmärkande harmonikällan i Världens vimmel.


Bönens — Mål.

Beder — ställer fram en skål
Att fylla den,  är bönens mål
Beder — lägger ut en  trål
Att fylla den med fisk,  är bönens mål
Beder — utrustad med tråd och nål
Att sammanfoga, förstärka,  är bönens mål
Beder — med behov som i sig är hål
Att täta dem, hela dem,  är bönens mål
Beder — Gud gör att jag tål
Stå ut alla törnar,  det är bönens mål
Beder — Oh, låt ingen vara snål
Att göras generös,  är bönens mål
Beder — siktar  på ett mål
Just detsamma som är bönens mål
Beder — Gud, på onda makterna ta kål
’Skapa Evig Fred,’  är bönens mål

Böners mål  äro många
En del av vägarna dit, så långa.