Bara Farhågor.

Vad oroas vi för?
Det är ju bara farhågor
Därmed vi livslusten stör
Väntar svar innan ställt frågor.

Varför sparar och snålar vi?
Som om i morgon är viktigare
Dagen kan ju rent av utebli
Nuet är nu, inget långsiktigare.

Varför slösas tid och resurser?
Kanske på brist av de två
Sån hushållning, lärs ej på kurser
Sunt förnuft ska till, inget på måfå.

Vad gör oss blinda för reella värden?
Priser mest satta på en höft
På ytliga, synliga såsom flärden
Största värdet har, det vi inte köpt.

Vad gör oss okänsliga för känslor?
Finns de inte nära till hands?
Så jagande kan vara av rädslor
Att vi rent av missar bästa chans.


Egensinnigheten.

Egensinnig är väl inget klädsamt drag
Både egen o envis, kan det va ett anlag?
Kanske är det, vad man kallar själviskhet
Så här på direkten, kan ej få nån klarhet.

Egensinnigt, står på sig, tror sig alltid ha rätt
Strider om allting, på sitt alldeles egna sätt
Inte så lätt, ha att göra med en sådan person
Känner minsann ingen, som helst attraktion.

Egensinniga, håller fast vid sina egna synpunkter
Vad beträffar husfriden, allt för sällan så lugnt är
Vill helst vara sin egen, envist påstående dräng
Kan man ta bort såna fasoner, utan nåt gamäng.


Nutida Besvär.

Nutida, är vad händer nu eller nyligen hänt
Är väl nymodigheterna, med dem inget bevänt
Många strävar efter att hänga med i modesvängen
Kan bli en dyr ekipering, sista skriket är poängen.

Nutida om några år eller så, kallar vi den dåtid
Ännu längre tillbaka, blir till historia på nolltid
Talas om nu för tiden, i omtalade nuet ska leva
Visst, det enda brukbara, må goda råden efterleva.

Nutiden, den sitter jag i just nu, och här börjar agera
Nuet må tas till vara, ständigt kommer nya att hantera
Nog så skönt och njutbart, men ack så ovaraktigt kort
Kan fångas in, inte behållas, har kanske slarvats bort.


Ord På Vägen.

De stora må befrämja de små
Högre hjälpa den lägre, självklart då
Vara till nytta, för oss alla i hela världen
Varje framgång, ger ansvar med andra värden.

Har vi lyckats, högre än någon annan nått
Glöm ej räcka handen, till de, för sämre gått
Har vi fått makt, då för allan del, bruka den
Tjäna de svagare, som blir allt starkare sen.

Att få ett ord på vägen, kan aldrig vara fel
Lyssna på råden och av visdomen ta del
Vi alla mår så mycket bättre då, är solklart
Lätta steg, goda ord, gör verkan, uppenbart.


Tala Med Blommorna.

Tala med blommorna, dess språk skönt o tilltalande
Har de dofter, i salig betagande grad, så intagande
Talar med vilken ros som helst i blomsterbuketten
Hör och förstår, så mycket lättare, då jag sett den.

Jag talar frågande, svarande med sin färg direkt
De med tunna sköra stjälkar, på sällsam dialekt
Alla blommor har egenskaper, att lägga märke till
Viol den blyga, liljekonvalj klockren vit, lukta gott därtill.

Rosor mest bedårande, stora, små, gå gärna i rosengården
Ett aber, på stjälken, tusen nålvassa taggar, försvåra vården
Pioner sägs rodna, blir röda vid upprördhet, göra misstag
Vita liljor oskuldens blomma, med väna, rena anletsdrag.

Så har vi den lilla rara, blåögt bevekande förgätmigej
Glöm ej att komma ihåg, vad den vill säja dej o mej
Finns blommande buskar o träd, några bara ögonfröjd
Andra ger frukter, en del bär, plockas ofta på hög höjd.


Ta Sig Ton.

Dikter med mycken kärlek i
Är som ett väloljat maskineri
Smort med allsköns sympati
Bättre än så kan det inte bli.

Dikter kan säga mycket, med få ord
Glad framtoning, förnöjsamheten gjord
Dikt roar, uppskattas läst vid middagsbord
Kan översättas till många språk runt vår jord.

Dikter är ju bara uppdiktade, en fiktion
Kan säga sanningar, utan någon negation
Kan ge läsaren lust, att få mer information
Dikten kan ges melodi, sjungas, ta sig ton.


Andrum För Meditation.

Tankedroppar är de nån slags ”Dropp in”?
Tankar vill nog helst flyta lugnt, aldrig i sin
Hålla sig rena o goda, inget oanständigt
Tankar må droppa av, allt oväsentligt.

På tal om droppar, tänker då på regnstänk
Långvarig torka, regnskur från ovan en skänk
Kaffedrickarna, vill ofta ha mer, s.k. påtår
Tackar ja, gärna flera koppar, om dom får.

Stackare som lever och uppträder tanklöst
Må då tänka sig för, få beteendet upplöst
Ibland då o då vill tankar ha rekreation
Stort behov, att få andrum för meditation.


Må Bära Eller Brista.

Det må bära eller brista
Ett risktagande, få eller mista
Ta chanser kan fullträffar bli
En annan gång, nitar i lotteri.

Livet är en balansgång på spång
Blir obalans i finans, sämre utgång
Helst balans i finans, debet o kredit.
Håller man kontroll, är lätt o ledigt.

Visst strävas efter, bättre liv än vi har
Undrar då, gör bäst av nuet, mitt svar
Kanske, ommöblera, ändå samma rum
Av inredning, stajling, har ej minsta hum.


I Godan Ro.

Varför säga nej när Du menar ja?
Därefter mår man ej särskilt bra
I Ditt beteende, med sanning fara
Säg ja, låt vilja ske och positivt svara.

I godan ro, ganska okänt tillstånd
Önskar lugn på stället, gott förstånd
Rofylld miljö, är den bästa grogrund
Ta Dig tid, stanna upp en liten stund.

En stund kan vara kort, kan vara lång
Ingen som helst kontroll, på tidens gång
Tidur bestämmer, start o stopp, ej tjuvstart
Motsatsen till ”Godan Ro” är så uppenbart.


Medan Tiden Lider.

Våra tankar är överfyllda med måsten
Många av dem släpps fria, särskilt posten
Ibland ger vi löften, men sällan dem hålla
Inte bra, förtroendet då svårt att behålla.

Tala om väder, som växlar dag till dag
Väderlekstjänst siar, för det finns ingen lag
Alla tycker, önskar olika, en regn andra solsken
Det blir som det blir, obesett, faller som gråsten.

Där finns ändå så mycket vi inte rår på
Står där liksom handfallna, vad göra då?
Vissa händelser, har ju sina givna väntetider
Långa eller korta, strunt samma, då tiden lider.