Av Guds Nåd.

(Kärlek)

Andens frukter, alltid av det goda slaget
Det vet väl alla, vid detta laget
Här tages upp att  meningen  utvinna
I  fruktig dikt, ska sig påminna.
Den  ädlaste  frukten  ur Andens  förråd
Är  Kärleken, i och av Guds  nåd
Den  styr  våra hjärtan, lägger grunden
För framtiden och i denna stunden.
Kärleken, om den är trofast
Uträttar underverk  och  förblir  bofast
Där  människan  odlar  den sortens  frukter
Skördas  livets  ädlaste  produkter.
Med fruktbarhetens  högsta  pottens
För  Kärleken sätts  ingen gräns.
Det handlar om mänsklig resurs och  jordmån.
Verkliga  livet  baseras  ej  på  lån.

Odla För Livet.

10 dikter
Byggda på ett vykort med frukter
Där varje frukt symboliserar:
”En god egenskap.”
De Är följande;
Kärlek — Glädje — Trofasthet — vänlighet
Ödmjukhet — Självbehärskning
Godhet — Frid — Tålamod.

Det  Är  Frågan?
Tankarna  är  rötterna
Rösten  är  fötterna
Åt  sagan  som  berättas
Ett  samarbete  uträttas.
Allt, har ett ursprung, en  upprinnelse
Samt  något  som förverkligar dess  förnimmelse
Varifrån och varthän, det är frågan
Svaren är givna  med  inre  förmågan.


Första Bästa Tillfälle.

Vad tillfälligtvis är, ej långvarigt
Lika fort tillfälle kommit, har farit
De goda passa på, ta tag i
De sämre låta passera, gå förbi.

Vid första bästa tillfälle agera
Just detta kommer aldrig mera
Avgörandet har mottagaren, så klart
Om rätt eller fel, snart uppenbart.

Tillfälligt arbete ger obalans
Görs, därför inget annat fanns
I tid och längd på osäker grund
Utvecklas ingen människa, fri och sund.

Opassliga tillfällen uppstår då och då
Både kropp och själ, kan illa må
Kanske i stället för nåt ännu värre
Med jämförelse, opassligheten smärre.

Tillfälle — Möjlighet — Situation
En går — annan avstår — gå till aktion
Någon däremellan känner sig kluven
Det sägs ju, att tillfället gör tjuven.

Att smida medan järnet är varmt
Sådant tillfälle är visst och sant
Kallnar järnet är chansen borta
Tillfällena i tid räknat, är korta.


Tack och Förlåt.

I en värld på väg att gå under
Upplevs trots allt många fina stunder
Ger hum  om hur det vara bör
Nåt verkligt att tacka livet för.

Tack, en nästan bortlagd gest
Sägs mer sällan där borde va mest
Tacket — förutsättningen till nästa gåva
Tacksamhetskänslor, gott för framtiden lova.

Förlåt, ej heller så ofta sagt
Oftare då, skulden på annan lagt
Tack och förlåt, två likvärdiga ord
Uttalade och menade, förbättrar vår jord.

Det är med ord som med verkliga livet
Förbli outtalat när en tar det för givet
Om man med dem styr och ställer
Bara de allra bästa ordval som gäller.

Varje dag söka anledning att tacka
Förtar lusten att på någon hacka
När man ser och utveckla det behagliga
Avvecklas i samma stund det beklagliga.

Orden i dagliga talet anpassa
De onödiga och nedbrytande förpassa
Både sagt och skrivet — fritt från fadäser
Meningsfyllt då vad  vi  hör och läser.


Rättmätigt Fått.

Avundsjukan är en förfärligt otäck farsot
Den Svenska värst, på tal om vilken sort
Om någon, för just den har råkat illa ut
Blir varse vad den handlar om, punkt slut.

Den Svenska avunden, känd och etablerad
För ingen av oss okänd, då presenterad
Min undran är stor, vad på, detta beror
Förnöjsamheten utrotningshotad, jag tror.

Varför missunna någon vad rättmätigt fått
Alla må väl leva lyckligt med sin egen lott
Att se med oblida ögon, på nästans framgång
Syns leda till medmänsklighetens bortgång.

Avundsjuka ögon ser, som tycks från underläge
Egot vill så gärna ha, vad någon annan ägde
Ser bort från gånger, då själva var avundsvärda
I Ödmjukhet tacka, för allt det eftersträvansvärda.


Stråla Lilla Människa!

Där finns yttre och inre strålglans
Behövs så väl, lite till mans
För oss lysa upp, bereda vägen
Av den växa, bli mer oförvägen.

Strålglans uppfattas av inre synen
Utan ens höja på ögonbrynen
Där var en, rör sig i den hela tiden
De flesta omedvetet, går bredvid den.

Strålglans svår att se, än mindre ta på
Men om den be, något av den få
Handlar om andligt, ej bildligt fenomen
Fast mer verkligt, påtagligt än teorem.

Var kommer nåt så obestämt ifrån
Svar: ”Den bara finns där som ett lån.”
Ämnad för att sen vidare sprida
Ingen av brist på strålglans ska lida.

Som till exempel en stjärnas glans
Mot en klar natthimmel sig befanns
Dess strålar leka med, kisa åt
Så sprids de vidare även efteråt.

Stråla, stråla, lilla människa här
Då, på en gång, syns var Du är
Stråla för Dig själv och andra
Upplysta sen tillsammans vandra.


Ny Syn på Gammalt.

Inte en dag utan nya perspektiv
Både för enskild och i kollektiv
Ny syn på gammalt, sen må förkastas
För handlande i okunskap ska ingen lastas.

Godtrogenhet har blivit en fälla
De som ej ifrågasätter, mer dumma än snälla
I ett samhälle på lögner byggt
Vem kan där leva väl, ha det tryggt.

Vad tiden lider allt längre och värre
Ingen av skadorna man kalla smärre
Vem ser ljusning som ger hopp
Jo,  med tro, på allmaktens belägg och stopp.

Ju flera perser ett liv genomgår
Desto mera av sina medvandrare förstår
Människor som drabbats på likvärdigt sätt
Därav sin samsyn och gemenskap förberett.

Igår nedbrytande dag för en vän
Tiden läker sår, fast kännbart ärrar dem
Om någon i ärrade känslor börja riva
Alla gamla oförrätter kan återuppliva.

Ingen kan åtgärda vad skedde i går
Men ta hand om var dag, innan den går
Och morgondagen sen, va öppen inför
Medvetet tänka på, vad en säger och gör.

På Jordens Hjärta.

Hej där, på hela jordens hjärta sitter jag
Utsikt mot världens alla hörn, en o samma dag
Hur på bästa sätt, förklara det rätta sambandet
Ett måste, livlig fantasi, samt boende på landet.

Jordens hjärta, lär vara sargat ini själva roten
Handlingsförlamat, kan omöjligt sätta ner foten
Här, på denna min sittplats, märks just ingenting
Men på skälvande kroppen, i världen runt omkring.

Vad mera kan skönjas från nämnda utsiktspunkt
Jo världens lungor andas ännu, fast rysligt tungt
Med väl-måendet vad gäller helheten, är sisådär
Men går ändå framåt, trots alla olyckor och misär.

Alla hotas på tal om världens ände, som inte finns
Vänd på hot till hopp, så grymma krigen övervinns
Dagen då vi ser varandra på rart, medmänskligt sätt
Äntligen, tillsammans kan både ha och få lika rätt.


*Välvilligheten*

När tjafs och löst prat uppstår i politik
Avstånd till frågorna, moral och etik
Allt mindre av gemensamhetens samtycke
Vill för lite eller för mycket, inget enat tycke.

Så går det faktiskt till, i val efter val efter val
För alla engagerade, följer sedan samvetskval
Förr eller senare, kommer somliga till sans
Men då i ett annat val, någon annanstans.

När ska mänskligheten, ta itu med samarbete
I stället för som nu, sig så oförnuftigt bete
Börja konstruera, för oss alla, det allra bästa
Gratis är den  *välvilligheten*  till vår nästa.


Årets Sommargäster.

Sommar behöver flertal ord att beskrivas
Mycket angår den, då kan må gott, trivas
Svalornas välkända, sök och vinn-signaler
Smultronställets utökning, i flera filialer.

Rosorna knoppas, strax därefter slår ut
Lika sköna, njutbara som någonsin förut
Livgivande regn, ger frodig sommargrönska
Med nämnda tids attribut, vad mer att önska.

Årstiden sommar, har många aktiviteter på gång
Dels beroende på, natten är kort, dagen så lång
Ofta förknippad med mera fritid och semester
Alla sammantaget utgör, ”Årets Sommargäster”