Segla Förutan Vind.

Vem kan segla förutan vind?
Det kan jag, med rosor på kind
Inte alls krångligt eller svårt
Behöver inte ens ha nån båt.

Det är här fantasin, träder in
Har en god sådan, den är min
Stor förmåga att hitta på o dikta
Vid gott mod, på fjärran mål inrikta.

Ren fantasi, drivmedlet på min seglats
Startsträckan kort och utan att ta sats
Segla utan vind går bra, inga problem
Navigera seglatsen, likaväl bort som hem.


Gnugga Geniknölarna.

Gnugga geniknölarna, undrar hur gör man det?
Vem kan man fråga, är kanske en hemlighet
Ännu saknas åtkomlig, lätt-fattad instruktion
Hur kan den gnuggas, då okänd dess position.

Gnugga händerna, då har gjorts en fin affär
Också, om kalla, nedkylda, stela och frusna är
Här är, tydligt och klart vad som gnuggas skall
Handskas varsamt, gnugga ren, krona av kristall.

Gnugga tänderna, detsamma som tandborstning
Väl tuggat vad man äter, bra för ens matsmältning
Är det någon som vet, den bästa gnuggmetoden
Geniknölarna alltjämt ej nådda, saknar ju koden. 


Skapar Lyckligt Slut.

Ord kan kritisera, ibland till och med såra
Ord som ej är övertänkta, det hela försvåra
Ord som är hårda, skulle på stället, förhindras
Ord som är mjuka, med dessa smärtan lindras.

Ord formas först på tankesmedjans kontor
Ord, vilsna oöverlagda tankar, på inget tror
Ord, på konceptet förberett, inför att hålla tal
Ord bör korrigeras, då sanningshalten är skral.

Ord, som positiva, sprider omedelbar harmoni
Ord, om rimmats, kan tonsättas, blir till melodi
Ord sagda, på rätt sätt, rätt plats, i god tid, lägligt
Ord, genom behandling, kanske därefter osägligt.

Ord, de vackraste, finaste, raraste, ta emot, sjung ut
Ord med denna höga kvalité, skapar ett lyckligt slut.


Lugnet Efter Stormen.

Lugnet efter stormen, känns helt Gudomlig
Befriande, den gör vägen mera framkomlig
Pågående, efter stormvarning, så liten o rädd
Föregående, glömts bort, till nästa oförberedd.

Lugnet före stormen, likt ett gräl med försoning
Ju stormigare, desto större glädje, i framtoning
Om inte stormar fanns, ja då är man ovetande
Hur sköna befriande, tillståndet i medvetande.

Lugnet efter stormen, två motpoler, ur funktion
På samma tid, samma plats, omöjlig kombination
Den ena så lätt, de andra så besvärlig, att stå ut
Uppleva glädjen att stormen, till slut ebbar ut.


Stanna Upp — Lugna Ner.

Stanna upp — lugna ner — börja fundera
Får så insikt — ta en sak i taget, inte flera
Se till, tolerera, där finns än, mycket ogjort
Låt vissa ting få ta sin tid, på så sätt välgjort.

Lugna ner, en liten stund, ja helst dagligen
Av god vana, må så mycket bättre, antagligen
Lugna ner sig, känns aldrig fel, är nu förstått
Efter vila och avkoppling, ny arbetskraft fått.

Börja fundera, bli till en insiktsfull funderare
Gör som med pennan, använd en formerare
Tänka i lugn och ro, men lyssna ock på andra
Upplyftande, utbyta erfarenheter med varandra.


TILLSAMMANS.

Förmedling, har ett förmedlande uppdrag
För och åt oss alla, ett åtagande varje dag
Meddelande avgångars också ankomsttider
Uppgifter om inkomster också arbetstider.

Förmedling, ett slags medlande för enande
Medlare rycker in då parterna står o-enade
Får dem då att sitta ner och kompromissa
Annars kan de ju, hela goda kakan missa.

Förmedling, jobb till och för det kommersiella
Men där finns också dem som är mera ideella
Anställda får förmäla, återge medlingsresultaten
Då, så klart, på uppdrag utav den Svenska staten.

Förmedling, nej, dags att ta saken i egna händer
Bäst går för den, som sunda förnuftet använder
Vi enskilda kan vara enastående på att förena
Tillsammans oslagbart team, vad gäller att ena.


Tar Sin Tid.

Förkylning har och får sina efterräkningar
Dag före igår, blir ’i förgår’ utan siade uträkningar
Inget därefter är, som innan opassligheten kom
Men ta sig tid, även de små krämporna, se om.

Vid förkylning, den ambulerande smittokällan
Utbyte av baciller, person till person emellan
Kommer an på motståndskraften, var den slår till
Ingen frågar då, om man så, i verkligheten vill.

Beroende på och av måendet, vid detta tillfälle
Förkylning ges, utan hänsyn till tid och ställe
Den härjar fritt. mer och mindre, alla årstider
Tänk då, är övergående, om än sent omsider.

Ingen medicin i världen hjälpt, möjligen lindrat
Illamåendet må ha sin gång, nära nog, obehindrat.


I Ädel Odling.

Ibland undrar jag, hur dum får man va
Finns en övre gräns, för vad känns blaha
Hur mycket kan tänjas på egna toleransen
Innan det sunda förnuftet tar överbalansen.

Klokheten, växer inte på träden, den
Men tillkommer i ädel odling av kärleken
Dumheten är en avart, ej vettigt odlingsbar
Liksom ogräset, ändå växer, håller sig kvar.

Vad kan göras åt detta på lokal nivå?
Först må lägga sig i vinn om, att förstå
Ett förstånd som brukas, är i utveckling
Inser dumheten, påbörjar dess avveckling.


*Detta Är En Vals*

Hur är det egentligen med animation
Den försvarslöses injicerade ammunition
Undrar om, är den tidsbegränsad motivation?

Somliga är så vidunderligt bra på att animera
Rörlighet åt stelbenthet, får trasigt att fungera
Om sin färdighet, likväl urusla att deklarera.

Hur som helst, vem som helst, kan icke helas
Allra värst är, då och där, mackapärer som felas
Tyvärr, animation via automation, kan ej tilldelas.

Sparsamt omtalad, bara ibland, till o från inte alls
Animation är en prestation, åt tystlåten ger hals
När spelas upp, så tror många *detta är en vals*


Inte Längre Än……

Inte längre än näsan räcker
Då mindre område den täcker
Men sen, att lägga manken till
Når säkert långt nog, dit jag vill.

Det omdömet antyder, näsans begränsning
Få nys om, på längre sikt, med näsrensning
Om näsan sägs också, att kunna läggas i blöt
Då i någon annans affärer, sekretessen bröt.

Gå dit näsan pekar, får ju ägaren bestämma
Vägvisare som pekar, hit och dit, ett dilemma
Är näsan uppåt-stående, varåt då, kan man gå
Där finns ingen som helst väg, att beträda då.

Näsans egna äventyr, dom är många dom
Står man på näsa, är ett exempel på dom
Med näsan i vädret, kan gå förskräckligt illa
Uppsikt på vägen, minimal, kan bli synvilla.